Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dubbelkonsonant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
passivändelser, kraftigt manar att här iakttaga varsamhet. Genom
konsonantens enkelteckning utsättes vår skrift för att erhålla en
överflödande mängd nya homografer, och — hvad värre är —
homografer, som icke på samma gång äro homofoner. Vår
skrift skall sålunda bli fonetiskt mindre tydlig än vårt tal, under
det man tvärtom, såsom vi redan framhållit, har rätt att fordra,
att skriften i stället är mera tydlig — ett krav, som också i det hela
fylles, om ock just i detta fall redan nu tvetydigheter förekomma.
Vi ha, som kändt är, intet annat medel att antyda
stamvokalens korthet än den följande konsonantens dubbelskrivning.
Om nu denna förbjödes, komme vårt skriftspråk att försämras
genom beteckningar sådana som hops, stops, kubs, vads, tags,
lags, slags, vägs, högs, vigs, boks, taks, koks, tals, vals, bols, stals,
sils, skals, päls, skäls, löns, vins, fans, spets, hats, rots, trots,
skyld, skylt, bräkt, läkt, väst — alla dessa och många likartade
med dubbelt uttal och dubbel eller flerdubbel betydelse. Det
sistnämnda ordet väst motsvarar t. ex. omsatt i vanligare ortografi
1) hvässt, 2) hväst, 3) väst, 4) vest.
Om förenkling framför böjnings-s infördes, skulle — såsom
LYTTKENS och WULFF riktigt anmärka — precis lika många
tvetydiga och på samma gång (hvad jag mast vill betona) för
afläsning, svåra fall kunna uppstå, som man skulle få, i fall
enkelskrivning företoges i samma ords nominativ och infinitiv. Om
man icke vill vara med om att stava tall lika med tal, en vis fader
som tiger lika med en viss fadder som tigger o. s. v., bör man
därför också betänka sig, innan man skriver stals, rots, skyld af
stammar med dubbel konsonant. Gärna må det medgivas, att
genitiven är ovanligare än nominativen, passivum ovanligare än
aktivum. Betänkligheten blir icke därigenom undanröjd.
De sistnämnda båda författarna, LYTTKENS och WULFF, följa
Nordiska Rättstavningsmötet i förenkling af konsonant framför
d och t. Men de göra detta, såsom man finner, snarare för att
med anslutning till den en gång uppkomna seden få en enkel
regel, än därför att de principiellt föredraga enkelskrivningen.
Åtminstone uppställa de såsom alternativ förenkling af alla eller
förenkling af inga medljud; jfr deras Förslag till ändringar i
svenska språkets rättskrivning, s. 8. I sin lilla goda uppsats om
Teckningen af långt konsonantljud (Pedag. tidskrift 1872 s. 346)
uttalar sig LYTTKENS till och med afgjordt for dubbelskrivning
såsom ur teoretisk synpunkt mera berättigad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
