Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - -f och fv - hj, lj, dj, skj, stj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING.
emellertid ej den svårigheten, att det mindre vanliga participiet
af samma värb i alla händelser måste ha vi en havd möda, ett
havdt besvär. Uttalet med v är i detta fall att anse som fullt
riktigt.
Jag hoppas att ingen genom dylika små svårigheter, hvilka
alltid uppstå även vid den minsta rubbning i det bestående,
skall låta afskräcka sig från en reform, som i det hela är lika
enkel som den är i och för sig Önskvärd och just nu lämplig.
Såsom skriftligt uttryck för ^-ljudet hava vi utom f och f v
ännu en tredje abnorm beteckning, nämligen hv.
Rättstavningssällskapet vill också i detta fall vidtaga reform.
Förändringen står i nära sammanhang med den likaledes af sällskapet
påyrkade förenklingen af hj, Ij, dj, skj, stj. Alla dessa ändringar
drabba mer eller mindre stumma bokstäver i ordens början. Men
fastän bokstäverna äro stumma, må vi dock ej dömma dem
alldeles utan ransakning.
Så mycket må först oförbehållsamt utsägas, att dessa
bokstäver en gång, förr eller senare, måste aflägsnas ur vår skrift,
om denna utvecklar sig i naturenlig riktning.
Men härmed är icke sagdt, att ändringen bör ske nu. Om
det medgives, att alla de förbättringar i vår skrift som vore
önskvärda icke kunna, jå, icke ens böra på en gång
genomdrivas, så åligger det oss att först överväga, om icke skäl kunna
finnas, som göra att ändringar i dessa stumma bokstäver snarare
än flera andra böra sparas till en senare reformperiod.
Från den läsandes synpunkt kunna hv, hj, Ij — de
förbindelser, som frågan huvudsakligen gäller —• icke sägas
medföra någon kännbar olägenhet. Försöket att utsäga den
begynnande konsonanten strandar i allmänhet på ljudförbindelsernas
för svenska talorgan mycket obekväma form, och redan på
lärjungens första stadium lär han sig att till och med besväret att
försöka är onödigt.
Helt annorlunda med f, användt som tecken för v, och e,
användt som tecken för ä; dessa äro värkligen tvetydiga, så att
t. ex. skriften ej afgör hvilketdera uttalet är riktigt: Elof eller
Elov, lemna eller lämna.
Vidare måste vi komma i håg, att en ändring i dessa
teckengrupper, på samma gång som den icke just lättar läsarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
