Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
80
»Vi vilja bada i hafvet, och skölja oss i Vau Aca,
och smörja oss med doftande olja: binda blommor och fläta
de stänglar vi plockat från Matawto.
»Stående på stupningen af Ana Manu vilja vi hisnande
skåda ned på hafvet långt derinunder.
»Då våra själar deruti fördjupa sig, blåser det stora
vädret emot oss från de resliga tuaträden på slätterna inne
i landet.
»Vidgar sig då min själ, seende svallet derinunder
förgäfves sträfvande att rycka med sig de klippor fasta.
»Lyckligt är då vårt tillstånd emot deras i Mua.
»Då varder afton: låtom oss gå till Mua: hör! der
klingar emot mig sångarnes skara. Öfva de en bo-ula, att
utföras i natt på Taneas gröna plan?
»Låtom oss gå dit.
»Djupt skola vi känna vår förra ställning, då kriget
ännu icke sönderslitit vårt land.
»En grufvelig ting är kriget: med snår är landet sedt:
och äro döda jämmerligen många män.
»Äro så våra höfdingar utan hos och hem: och lära
icke heller mycket gånga sig allena i månskenet till sina
kärestor.
»Men bort med tanken på huru det i krig skall begå
sig, vårt land.
»Fidschis land hafver fört örlig till vårt Tonga land,
och då så är, låtom oss göra som de.
»Bort med sorgset mod: vi döda äro kanhända i
morgon.
»Låtom oss kläda oss i chi-cula och binda våra höfter
med tappa af gnatu: vi vilja ikläda oss hufvudbonaden af
uppträdda dschialeblommor och våra halsband af
huniblomman, för att låta se våra af solen färgade skinn.
»Lyssnen till de församlades bifallstecken.
»Nu är ulan lyktad: de äro utskiftande varorna för
vår fest: låtom oss gå i morgon till Mua.
»Icke hänga de efter oss, de unga männen, bedjande
om våra blomsterkransar: och derigenom deras söta ord åt oss!
»Icke äro de sköna, våra unga flickor, kommande från
Licu: icke äro deras skinn, färgade af solen, att jemföra
i doft med branten vid Mataloco och Veibua. Jag åtrår
efter att gå till Licu: låtom oss gå, just vi, i morgon!» —
Denna sång sjunges mycket ofta hos dem, eller,
rättare sagdt, gifves i ett slags recitatif af båda könen; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
