Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu syntes Olga i detsamma
och Lenskij med ett bloss, vars sken
belyste denna hemska scen.
Onegins ögon häftigt flamma.
Han knyter näven och med hot
går oombedda gäster mot.
21.
Där skiftas ord. I mörker höljes
nu allt. En klinga blixtrar i
Onegins hand. Vladimir sköljes
av blodets fors... Ett häftigt skri...
och husets väggar hota rasa... —
Tatiana vaknar upp med fasa
och ser sig kring. I rummet är
det redan ljust, ty klar och skär
Auroras rosenfingrar skalkas
med isig fönsterrutas krans
av blom och blad i silverglans.
Nu öppnas dörren. Olga nalkas
och frågar, såsom vanligt, glatt:
"Vad har du haft för dröm i natt?"
22.
Tatiana brydde sig dock föga
om systern, ty hon låg och höll
beständigt på en bok sitt öga,
fast den just inte föreföll
att höra till det kända slaget,
som lästes helst vid detta laget.
Ty Seneca var det alls ej,
ej Scott, ej Byron, ej Corneille[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
