Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I festrus gästerna försatts,
fast han sjöng falskt. Tatianas plats
blir vid poeten, som i nåder
åt henne räcker, blygsamt glad,
ett sirligt präntat pappersblad.
34.
Man trängs och knuffas för att bringa
sin gärd åt festens föremål.
Onegin måste också klinga
med henne efter denna skål.
Men när han såg den sorg, sig röjde
i hennes uppsyn, tyst han böjde
mot hennes hand sitt huvud ned
och kände, hur sig något spred
av fuktigt skimmer för hans öga.
Han syntes verkligt rörd. Men om
det blott av stundens ömkan kom,
betyder härvid ytterst föga.
Nog av: han av Tatiana fick
en innerlig och tacksam blick.
35.
Men när de mättat buk och strupa,
i skilda rum de småningom
sig strö, som bina ur sin kupa
på fält och ängar surra om.
Till varma spisen tanter vandra;
de unga fnittra med varandra,
och glad — tack vare riklig mat! —
man skålar under muntert prat.
Nu sättas fram de gröna borden,
ty här minsann är ingen brist
på dem, som spela l’hombre, whist
och boston (välbekant i norden!) —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
