Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han hade fått en hämndidé
att strax till henne sig bege.
Tänk, hur bestört! . . . Men på konfekten
just han blev lurad! Lätt på fot
ung Olga sprang på trappan mot
Vladimir ut, som morgonfläkten
så yr och hurtig. Oavvänt
hon log, som hade intet hänt.
14.
"Varför i går" — han genast spordes —
"blev du ej kvar hos oss till slut?"
Han hennes blick knappt möta tordes,
teg blott och såg förlägen ut.
Hans harm, hans svart- och avundsjuka
försvann med ens för denna mjuka
och milda röst, och hennes blick
till djupet av hans hjärta gick.
Nu såg han upp. Förälskad var han
igen som förr. En känsla, som
av ånger, väcktes småningom.
En ödmjuk bön om tillgift bar han
på tungan re’n, men ordet brast.
Nej, stackars gosse, du är fast!. . .
15.*
Svartsjukan hette hemska gästen,
av vilken Lenskij hemsökt vart
— en feber, fruktansvärd som pesten,
ett vanvett, målande i svart.
Förtärande med heta lågor,
hon ständigt föder nya plågor
med onda drömmars förebud.
Ja, därifrån bevare Gud!
* Denna och den följande strofen äro kompletterade i de nyaste
"Onegin"-upplagorna.
9. — Eugen Onegin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
