- Project Runeberg -  Eugen Onegin : roman på vers /
138

(1918) Author: Aleksandr Pusjkin Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte sången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

33-

Väl känns det skönt att ilska vålla

med skarpa, beska epigram

och som en själens spegel hålla

för ovän hans skavanker fram.

Han skamsen måste bli för denna

karrikatyr och flat bekänna,

att likhet ändå finns däri

med åsnans fysionomi.

Skönt är det också att till graven

ledsaga hädangången vän

med varma känslor och att sen

ej över honom bryta staven.

Men skönt är inte alls, min själ,

att saklöst nästan slå ihjäl.

34-

Och värst det känns, ifall du fäller
en trofast vän i en duell
för blott ett taktlöst utryck eller
en annan "heders"-bagatell.
Ja, antag ock, att han har felat,
att det är han, som förfördelat —
ger det dig därför minsta rätt
att handla på ett sådant sätt?
Skall ej hans åsyn dig förkrossa,
då hjärtlös kula borrat hål
i forne vännens stela bål,
på vilken maskar skola frossa?
Hans ande, fastän död och stum,
anklagar dig från dödens rum.

35-

Ett rov för bittra samvetskvalen,
stod än en stund Onegin kvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onegin/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free