Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I samma kyligt lugna ton
hon skötte sin konversation.
19.
Hos henne ingen oro fann han.
Ej blev hon blek, ej heller röd.
Ej minsta skugga skymde pannan
och fullt naturlig stämman ljöd.
Hur mycket än han sökte spana,
han med den lantliga Tatiana
ej minsta likhet återfann.
Han något säga vill, men kan
ej hitta ordet. Lugnt hon sporde,
om det var längesen han kom
till stån och vad han tyckte om
Moskva. En avskedsgest hon gjorde,
gav sin gemål en flyktig blick,
tog värdigt dennes arm och gick.
20.
Han kunde knappast igenkänna
i henne den Tatiana, som
förut (i början utav denna
historia) honom förekom
så känslofull, naiv och ärlig,
men för hans öga knappt begärlig.
Var det då verkligt hon, som skrev
det passionerat ömma brev,
som troget han ännu bevarat?
Var det väl sant, att hennes kval
han fordom med en dum moral
och kallt pedanteri besvarat?
Hur himmelsvitt är hon ej skild
från denna svärmiskt veka bild!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
