Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om den där diktaren, som skrev
vid sin kamin och därvid blev
själv bränd och fräste: Benedetto
och Idol mio, sen han släppt
i elden tofflor och koncept.
39-
Så svunno dagar. Under barken
av vårlig livslust re’n det sjöd.
Onegin vart ej skald och varken
han blev från vettet eller död.
I stället kom han sig en smula,
och ur sin kvava mullvadskula
med dubbelfönster och kamin
han med en mindre hängsjuk min
en morgonstund sin näsa sticker.
Han kör längs frusna Nevans kaj.
Det börjar lida snart mot maj,
ty tunna isen fläckvis spricker
för solens varma sken, och ned
i sörjan sjunker slädens med.
40.
Vart styr han denna gång sin bana,
vår oförbätterlige vän?
Naturligtvis till sin Tatiana
han riktar sina steg igen.
Så blek som själva döden springer
han uppför trapporna och ringer.
Han rusar genom korridor
in i salongen. Intet spår
av liv! Men vid en dörr han spritter
av hemlig ängslan till förskräckt,
ty i en enkel morgondräkt
Tatiana blek och ensam sitter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
