Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett brev hon kramar, och av gråt
är vita kinden ännu våt.
41.
Av sorg och kval ett livs historia
han läste strax i hennes blick.
Det ungmön var från Krasnogorja,
som han nu åter skåda fick.
Han handlöst sjunker ner att pressa
mot hennes knä sin böjda hjässa.
Hon skälver, tiger still och ser
på honom oavlåtligt ner.
Men ingen vrede, endast smärta
hon känner för hans stumma nöd,
för hans förtvivlan, för den glöd,
som tärde detta sjuka hjärta,
och hennes ömma blick har kvar
en svärmisk glans från forna daf.
42.
Hon ögat ej från honom vände,
men böjde sig ej heller ned
mot honom. Vad av kval hon kände,
vad i sitt innersta hon led,
förutan ord och klagan slöt hon
inom sig. Denna tystnad bröt hon
omsider och till orda tog:
"Stig upp, Onegin! Det är nog.
Nu vill jag tala fritt och ärligt.
Onegin, har ni glömt den stund,
då ni en gån g i lantlig lund
min kärlek kränkte så förfärligt?
Jag lydde tyst och fogligt då.
Nu är er tur att höra på.
13. — Eugen Onegin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
