Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hvad ett lefvande bohagsting känner vid ombyte af egare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
»Och denne skurk eger nu den gode, trofaste Torn och
Elizas barn?»
»Ja, Emily, och du kan vara öfvertygad, att detta
smärtar mig på det högsta. — Det är en sak jag helst
ville slippa tänka på: Haley vill påskynda saken och taga
sin egendom i besittning redan^ i morgon. Jag kommer
att låta sadla min häst tidigt på "morgonen för att vara
undan. Jag förmår ej se Tom, det är saken. Och du gjorde
bäst, om du åkte ut någonstädes och toge Eliza med dig.
Saken sker lättast, om hon är utom synhåll.»
»Nej, nej», sade fru Shelby, »jag vill ej på något sätt,
hvarken såsom medbrottsling eller biträde, ha något att
göra med denna ruskiga affär. Jag skall gå och se till
stackars Tom, Gud hjelpe honom i denna pröfning! De
skola åtminstone se, att deras missis kan känna för och
med dem. Hvad Eliza angår, vågar jag ej tänka på hvad
som skall bända. Gud förlåte oss! Hvad hafva vi väl
gjort för att framkalla denna grymma nödvändighet?» — —
Detta samtal hade åhörts af en lyssnare, som herr och
fru Shelby föga kunde misstänka.
Bredvid sofrummet låg en stor garderob med en dörr
utåt korridoren. Då fru Shelby hade för natten afskedat
Eliza, kom denna i sitt feberaktiga och uppjagade
sinnestillstånd att tänka på garderoben; hon gömde sig der och
höll örat tätt mot dörrspringan, så att ej ett ord af hvad som
sades gick förloradt för henne.
Då rösterna tystnade, reste hon sig och smög sig bort.
Blek, darrande, med stela anletsdrag och sammanpressade
läppar, tycktes hon hafva undergått en fullständig
förvandling från den milda och blyga varelse, hon hittills varit.
Hon rörde sig försigtigt längs korridoren, stannade ett
ögonblick vid sin matmors dörr och upplyftade händerna liksom
i stum vädjan till himlen, vände sig derpå om och gled
in i sitt rum. Detta var en liten hemtreflig kammare i
samma våning som hennes matmors. Här var det
behagliga soliga fönster, hvarvid hon ofta satt och sjöng vid sin
söm, här var en liten bokhylla och bredvid densamma en
mängd småsaker, som hon fått vid jularne; här var hennes
enkla garderob i ett skåp och en byrå; här var med ett
ord hennes hem, och ett lyckligt hem hade det ständigt
varit för henne. Och der på sängen låg i sin sömn hennes
gosse, med de långa lockarne oredigt omgifvande det
barnsliga ansigtet, den rosenfärgade munnen halföppen, de små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
