Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hvad ett lefvande bohagsting känner vid ombyte af egare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
knubbiga händerna stickande fram från sängtäcket och
med ett leende utbredt som ett solsken öfver hela anletet.
»Stackars gosse, stackars liten!» sade Eliza; »man har
sålt dig! Men din mor skall ännu kunna rädda dig!»
Ej en enda tår föll på denna kudde; under sådan nöd
som denna har hjertat ej mer några tårar, utan endast
blodsdroppar, och det förblöder under tystnad. Hon tog
ett stycke papper och en blyertspenna och skref brådskande:
»O missis, älskade missis! Tro ej att jag är otacksam,
tänk ej hårdt om mig på något sätt — jag hörde allt som
ni och master sade i går qväll. Jag går att försöka rädda
min gosse — ni skall ej klandra mig derför. Gud
välsigne er och löne er för all eder godhet!»
Sedan hon hastigt sammanvikit pappersbladet och
skrifvit utanskrift, gick hon till byrån och knöt ihop litet kläder
för gossen i ett bylte, som hon med en näsduk band fast
omkring sitt lif, och så ömt omtänksam är en moder, att
hon äfven i en sådan fasans stund som denna ej glömde att
i det lilla byltet inlägga ett par af hans mest omtyckta
leksaker, under det hon sparade på en brokigt målad
papegoja för att roa honom, då hon skulle nödgas väcka honom.
Det var litet besvär med att få den lille vaken, men efter
någon ansträngning satte ban sig upp och lekte med sin
fågel, under det modern satte på sig hatt och sjal.
»Hvart tänker du gå, mamma?» sade ban, då hon
närmade sig sängen med hans lilla röck och mössa.
Hans moder gick alldeles intill honom och såg honom
så allvarligt i ögonen, att han med ens anade, det något
ovanligt var å färde.
»Tyst, Harry!» sade hon; »du får ej tala högt, ty de
kunna^ höra oss. En elak man kom för att ta lille Harry
bort från hans mamma och bära bort honom i mörkret,
men mamma vill ej låta honom göra det — hon skall nu
kläda på sin lille gosse rocken och mössan och springa bort
med honom, så att den stygge mannen ej kan få tag i
honom.»
Medan hon sade detta, hade hon klädt gossen i hans
enkla ytterkläder, nu hviskade hon åt honom, att han skulle
hålla sig alldeles tyst, tog honom på armen, öppnade en
dörr till sitt rum, som ledde till den yttre verandan, och
smög sig ljudlöst ut.
Natten var kall och stjernklar, och modern svepte
själen tätt omkring den lille, då denne, alldeles lugn, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
