Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Moderns strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
som de’ mas’r George läser ur Uppenbarelseboken — om
själarna, som ropa under altaret — di ropa till Herren om
hämnd på så’na der!-—• och Herren ska’ höra dem, då hans
tid kommer — ja, de’ ska’ ban.»
Man lyssnade med öppen mun till tant Chloe, som hade
mycken respekt med sig i köket, och som nu maten väl
och vackert var färdig och inburen, hade hela
kökspersonalen tid att prata med henne och lyssna till hennes ord.
»Så’na der ska ju brinna för evigt, eller hur?» frågade
Andy.
»Jag skulle vilja se på det, jag!» inföll lille Jack.
»Barn», sade en röst, som kom dem alla att hejda sig.
Det var Onkel Tom, som kommit in och stått och lyssnat
vid dörren till detta samtal.
»Barn», sade han, »ni vet ej, hvad ni säger, fruktar jag.
’För evigt’ är ett förskräckligt ord; de’ är gräsligt att tänka
derpå. Ni borde aldrig önska så’nt åt någon mensklig
varelse.»
»Vi önskade det ej åt andra än de der själajägarne»,
sade Andy; »man måste ju önska dem allt ondt, för de ä’
så förfärligt elaka.»
»Måste ej naturen sjelf ropa hämnd öfver dem?» sade
tant Chloe. »Slita de ej sjelfva dibarnet från moderns bröst
och sälja det? Och de små gråtande barnen, som hålla sig
fast vid hennes kläder, — rycka de ej lös dem och sälja
dem? Slita de ej man och hustru från hvarandra?» — här
började tant Chloe att gråta — »fast de’ ä’ de’samma som
att ta sjelfva lifvet af dem— och under alltsammans känna
de ej en smul’; de röka och dricka och ta’ det alltihop så
lätt, som vore de’ ingenting! Om ej djefvulen tager dem,
hva’ ä’ ban då god för!» Och tant Chloe gömde ansigtet i
sitt rutiga förkläde och började riktigt snyfta.
»Bedjen för dem, som göra eder skada! Så står det i
den goda boken», sade Onkel Tom.
»Be’ för dem?» sade tant Chloe; »nej,’ de’ ä’ då för
omöjligt! Jag kan inte be för dem.»
»De’ ä’ din natur, Chloe, och den är mäktig, men
Herrens nåd ä’ mäktigare. Dessutom bör du besinna, i hvilket
grufligt tillstånd en eländig varelses själ är, då han kan
göra så’na saker; du borde tacka Gud, att du inte ä’ lik
honom, Chloe. Jag skulle sannerligen hellre vilja bli såld
tiotusen gånger, än hafva så många stackars kräk att svara för.»
»Så ville ock jag!» sade Jack. »Borde vi ej begripa,
att det är så, Andy?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
