Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
hon alldeles vild som en tiger. Det var just då vi skulle
afresa, och jag hade ej ännu fått min hjord hopkedjad;
nå, hvad gjorde hon? — hon for, vig som en katt, upp på
en bomullsbal, ück tag i en knif från en af besättningen
och höll alla ifrån sig för några ögonblick, tills hon såg det
tjenade till intet; då vänder hon sig om och kastar sig
hufvudstupa med sin unge i floden, plumsade ned och kom
aldrig upp igen.»
»Bab», sade Tom Loker, som med tydlig afsmak åhört
dessa historier. »Ni ä’ ena stackare, båda två. Mina
jäntor, de krångla aldrig på så’nt sätt, de’ vill jag lofva!»
»Verkligen? Nå, hur bär du dig åt då?» frågade Marks
lifligt.
»Bär mig åt? Jo, om jag köper en jänta och hon har
en unge, som skall säljas, så går jag fram och sätter
näfven midt för näsan på henne och säger: ’Om du öppnar
din mun till ett enda ord, så dänger jag till och förderfvar
dig. Jag vill ej höra ett enda ord, ej ett enda knyst,
begriper du.’ Och så säger jag till dem: ’Den der ungen är
min och icke din, och du har ej ett grand med honom att
göra. Jag tänker sälja honom med allra första; tänk aldrig
på att göra några konster för den saken, annars skall jag
,ställa’t så, att du ville, du aldrig blifvit född!’ Jag kan
försäkra er, att de då se, att det icke är nå’t skämt, när jag
tar i tu med saken. Jag gör dem stumma som fiskar, och
om nå’n af dem tar till lipen, så —» och herr Loker slog
näfven i bordet för att tydligt förklara hvad han menade.
»Detta är hvad man skulle kunna kalla eftertryck»,
sade Marks och stötte Haley i sidan med ett litet fnissande.
»Är ej Tom en märkvärdig kurre? Hi, hi, bi! Jag tror
nog, Tom, att du förmår få in förstånd i ullhufvudena, ty
de kunna aldrig vara ovissa om hvad du menar, Tom. Är
du ej den lede sjelf, Tom, så är du bestämdt hans
tvillingbror, derför vill jag gå i borgen.»
Tom mottog hans artighet med tillbörlig blygsamhet
och började se så vänlig ut, som det, för att begagna ett
uttryck af John Bunyan, var förenligt med »hans
blodhundsnatur».
Haley, som under tiden rikligt tillgodosett sig af
väl-fägnaden på bordet, begynte nu känna sig alltmer lifvad
för att betrakta sakerna ur en högre och mera moralisk
synpunkt — en företeelse, som under dylika omständigheter ej
är ovanlig bos mer allvarliga och tänkande andar.
Onkel Torns sluga. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
