Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
»Nåväl, Tom», sade han, »du är verkligen alldeles för
hård, som jag alltid sagt dig. Du minns nog, Tom, att du
och jag ofta brukade tala om dessa ämnen der nere i
Nat-chez, och att jag bevisade dig, att vi komme lika långt och
stode oss bättre inför verlden, om vi behandlade våra
slafvar väl, utom det att vi då hade mer utsigt att till slut
komma i himmelriket, då det kommer derhän, att intet mer
är att förtjena, förstår du.»
sDumheter!» sade Tom. »Känner till de’ der. Låt bli
att göra mig sjuk med så’n smörja; min måge är redan lite
i olag» — och Tom sväljde ett halft glas finkel.
»Nåväl», sade Haley och lutade sig bakut på stolen
under uttrycksfulla åtbörder, »jag vill bara säga det, att jag
alltid sökt sköta min affär så, att jag först och främst tjenat
så mycket pengar derpå som någon annan; men nu ä’ ej
affären allt, och pengar ä’ ej allt, emedan vi alla ha en
själ också. Jag tror på religionen, och en eller annan dag,
då jag fått ihop hvad jag eger och har mina affärer på
det klara, tänker jag att jag skall sörja för min själ och
dylikt, och hvad tjenar då till att vara elakare än hvad
som är alldeles nödvändigt? — de’ tycker då inte jag är alls
klokt.»
»Sörja för sin själ!» upprepade Tom föraktligt; »se noga
efter, om du kan finna någon själ hos dig; — jag tror, du
ej behöfver besvära dig med den saken. Om ock den onde
sjelf skulle sålla dig genom en finsikt, skulle ban ej finna
någon.»
»Hvarför ska’ du alltid sätta dig på tvären, Tom?»
sade Haley; »hvarför kan du ej ta det vänligt, då en talar
goda ord med dig?»
»Håll käften nu med så’nt der struntprat», sade Tom
snäsigt. »Jag kan stå ut med hvad som helst du säger,
utom med ditt gudsnådliga snack, — de’ gör mig riktigt
arg. Och hva’ ä’ då i de’ hela som skiljer mellan dig och
mig? Inte ä’ de’ att du har de’ minsta mer barmhertighet
eller känsla än jag; de’ ä’ rätt och slätt att du ä’ feg som
en hund och tänker lura den onde och rädda ditt eget skinn,
de’ ä’ ju klart och tydligt. Och de’ der att ’bli religiös’,
som du kallar det, de’ ä’ bara att vilja ställa dig väl med
alla, och att hela ditt lif igenom ta’ på räkning hos den
der du vet, och se’n slinka undan, då tiden kommer att
betala. Fy, en så’n stackare!»
»Nej, hör nu, go’ herrarl» sade Marks. »Det här är ej
affarsmessigt. Ni vet ju, att man kan se allting från olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
