Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
»Ja, de’ vet du», sade Tom; »jag ger mig ej ut för en
så’n der gudsnådlig en som du, men har jag ock lofvat den
onde sjelf något, så håller jag det. Hvad jag säger att jag
skall göra, det gör jag; de’ vet du, Dan Haley.»
»Ja, ja, jag sade ju så, Tom», svarade Haley; »och om
du bara lofvar att lemna mig pojken om en vecka på någon
plats, som du sjelf får bestämma, så är det mig nog.»
»Nej, de’ ä’ ej nog dermed på långt när», sade Tom.
»Du må ej tro, att jag gjorde affärer med dig der nere i
Natchez utan att lära mig något; jag förstår nu att hålla
fatt en ål, när jag fångat honom. Du måste ro hit med
femti dollars, rätt och slätt, eller ock får du aldrig se en
skymt af pojken.»
»Men du har ju i din hand en affär, som ger dig en
ren vinst på omkring sextonhundra! Du är ju alldeles
orimlig, Tom!»
»Nå, ba vi kanske ej sysselsättning för fulla fem veckor
framåt, så mycket vi hinna med? Och antag nu, att vi
lemna alltihop och gå på jagt efter din unge, och så till slut
ej få tag på Hickan — flickor äro alltid svåra att få fatt —■,
hvad händer då? Skulle du ge oss en enda cent för vårt
besvär? Jag tycker mig just se dig göra det! — Nej, ro
du fram med dina femtio. Om vi lyckas med affären och
den betalar sig, ger jag dig pengarna tillbaka; går det på
tok, blir det för vårt besvär; detta är rent spel, eller hur,
Marks?»
»Visserligen, visserligen», sade Marks i medlande ton.
»Det är endast en innehållen handpeuning, förstår ni — bi,
hi, bi, som det heter bland oss jurister. Nåväl, låt oss nu
vara välvilliga och gå hvarandra till mötes. Tom skall
hålla er gossen tillhanda hvarhelst ni önskar, icke sant,
Tom?»
»Om jag får tag i pojken, skall jag föra honom till
Cincinnati och lemna honom hos Granny Belcher nere vid
hamnen», sade Loker.
Marks hade dragit upp ur sin ficka en flottig plånbok
och sedan han derur framtagit en lång pappersremsa, satte
ban sig ned, fäste sina hvassa svarta ögon derpå och
började halfhögt framsäga dess innehåll: »Barnes —
Shelby-distriktet — gossen Jim, trehundra dollars för honom, död
eller lefvande. Edwards — Dick och Lucy — man och
hustru, sexhundra dollars; flickan Pollv med två barn —
sexhundra för henne eller hennes hufvud. — Jag får lof se
öfver våra affärer, om vi utan olägenhet kunna åtaga oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
