Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8 - 9. Hvari läsaren finner, att en senator ej är mer än en menniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
alla tider. Jag har principer, och jag håller mig fast
vid dem — ja, allt, hvad jag tänker, är principer; jag går
upp i principer; jag skulle ej bry mig om, att. de brände
mig lefvande, jag skulle gå raka vägen upp på bålet,
jandet skulle jag, och säga: Här kommer jag för att gjuta min
sista blodsdroppe för mina principer, för mitt land och för
mitt samhälles gemensamma väl.»
»Godt», sade tant Chloe, »en af dina principer är väl
att gå till sängs nå’n gång i natt och att inte hålla folk
uppe till morgon; hör nu, ungar, den af er, som ej vill ha
smäll, han gör bäst att ge sig i väg, och de’ strax ändå.»
»Negrer, allesammans!» sade Sam och viftade nådigt
med sitt palmblad. »Jag ger er min välsignelse. Gån nu
till sängs och våren beskedliga barn!»
Och efter dessa afskedsord i den högre stilen åtskildes
församlingen.
NIONDE KAPITLET.
Hvari läsaren finner, att en senator ej är mer än
en menniska.
Skenet från en muntert sprakande brasa utbredde sig
öfver mattan i ett hemtrefiigt förmak och glänste på
tekopparne och det blankskurade teköket, under det senatoYn
Bird höll på med att afdraga sina stöflar för att sticka
fötterna i ett par nya vackra tofflor, som hans hustru virkat
åt honom, under det han varit frånvarande för sitt
senatorsuppdrag.
Fru Bird, som såg ut som en lefvande bild af
förnöjsamhet och glädtighet, var sysselsatt med dukning af bordet,
under dët hon gång efter annan utdelade förmaningar och
erinringar åt en skara muntra ungdomar, som rundt omkring
henne med lif och lust stälde till allt möjligt stoj och
upptåg af sådant slag, som ända från syndaflodens dagar utgjort
föremål för alla mödrars förvåning och — förtviflan.
»Tom, låt dörrlåset vara i fred -— du är ju stora
karlen! Mary, Mary, låt bli att slita katten i svansen, stackars
kisse! — Jim, du får ej klifva så der upp på bordet, hör
du! — Du kan ej tänka dig, min gubbe, hvilken oväntad
glädje det är för oss alla att ha dig här i afton», sade hon
slutligen, då hon fick litet andrum att ställa några ord till
sin man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
