Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvari läsaren finner, att en senator ej är mer än en menniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
att jag ej kommer att sakna tillfälle. Det vore just vackert,
om en qvinna ej skulle få ha en varm matbit till qvällsvard
och en säng för fattiga, hungrande kräk, blott derför att de
äro slafvar och således ha blifvit misshandlade och förtryckta
hela sitt lif igenom, stackars varelser!»
»Men Mary, hör nu på hvad jag säger. Dina känslor
och ditt deltagande äro alldeles naturliga, och jag håller af
dig för att du känner det så. Men, älskade vän, vi få ej
låta våra känslor löpa bort med vårt förstånd. Du måste
betänka, att denna fråga ej får afgöras af hvad vi, såsom
enskilda, känna; frågan innesluter stora allmänna intressen
och har nu framkallat en så liflig upphetsning i allmänna
tänkesättet, att vi måste låta våra personliga känslor vika.»
»Nåväl, John, jag förstår mig ej på er politik, men jag
kan läsa min bibel, och der finner jag, att jag skall ge
den hungrige mat, kläda den nakne och hjelpa de nödstälda,
och de der buden tänker jag följa.»
»Men då dessa dina gerningar kunna medföra en stor
olycka för samhället —»
»Att lyda Gud kan aldrig medföra någon olycka för
samhället, derom är jag viss. Det är alltid och för alla
säkrast att göra, hvad Gud bjuder oss.»
»Men hör nu på hvad jag säger, Mary! Jag kan
alldeles tydligt och klart bevisa dig, att —»
»Åh, prat, John! Du skulle få tala bela natten, utan
att kunna bevisa mig något sådant. Jag vill bara fråga
dig. John: Skulle du nu kunna afvisa ifrån din dörr en
stackars frysande, hungrig varelse, derför att han är en
rymmare? Skulle du-kunna göra det?»
För att nu säga sanningen, egde vår senator till sin
olycka ett af naturen ovanligt menniskovänligt och känsligt
hjerta, och att afvisa någon, som var i svårigheter, var
ingalunda hans starka sida; och hvad som nu gjorde det ännu
svårare för honom att komma med sin bevisning, var att hans
hustru kände denna hans svaghet och naturligtvis riktade
sitt anfall just mot denna punkt. Således måste han nu
taga sin tillflykt till de vid dylika tillfällen vanligen
använda och bepröfvade utvägarne att vinna tid; han sade
sitt: »hm, hm», hostade några gånger, tog fram ur fickan
sina glasögon och började torka glasen. Fru Bird såg
fiendens försvarslösa ställning och var obarmhertig nog att draga
fördel af densamma.
»Jag skulle verkligen gerna vilja se dig, John, då du
kastade en qvinna genom dörren ut i snöyran till exempel,
Onkel Tams sluga. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
