Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvari läsaren finner, att en senator ej är mer än en menniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
— eller kanske du hellre skulle mottaga henne och föra
henne till fängelset? Det vore ju ett riktigt storverk, eller
hur?»
»Det skulle naturligtvis vara en mycket pinsam pligt»,
böljade hr Bird i nedstämd ton.
»Pligt, John! Nämn aldrig det ordet om sådant. Du
vet, det är ej och kan aldrig bli någon pligt. Om
slafpa-tronerna vilja afhålla sina slafvar från att rymma, så må
de behandla dem väl — det är hvad jag tänker. Hade jag
slafvar — hvilket jag hoppas aldrig kommer att ske —,
ville jag våga hvad som helst på att de ej rymde bort från
mig, — och icke heller från dig, John. Var säker, att in*
gen rymmer, om han är lycklig; och då de rymma, de arma
kräken, få de lida tillräckligt af köld och hunger och
fruktan att bli tagna, för att ytterligare behöfva lida af att alla
uppträda som deras fiender; och, lagen får nu säga hvad
han vill, men jag gör det aldrig, så sant Gud hjelpe mig.»
»Mary, Mary, låt mig då tala förstånd med dig!»
»Jag afskyr att tala förstånd, John — isynnerhet i
sådana ämnen. I hafven, I statskloke, ett sätt att vända ut
och in på en klar och tydlig sak, och sedan tron I ej sjelfva
på hvad I sagt, då det kommer till tillämpningen. Jag
känner er nog, jag. I tron ej mer, I, att det är rätt, än jag
tror det, och I skullen sjelfva vilja göra det lika litet som
jag."
X detta kritiska ögonblick stack gamle Cudjoe, den
svarte husdrängen, in sitt hufvud genom dörren och bad,
att »Missis ville komma ut i köket». Vår senator, som nu
fick hemta sig något, såg med en obestämd förnimmelse af
tillfredsställelse, blandad med förtret, efter sin lilla hustru
och satte sig sedan i länstolen vid bordet och började läsa
tidningarne.
Efter en liten stund hörde han sin hustrus röst vid
dörren; hon talade fort och med allvar i tonen: »John, John,
var god kom ut ett ögonblick!»
Han lade bort tidningen och gick ut i köket. Vid den
syn, som der mötte hans ögon, studsade han af häpnad.
En ung och smärt qvinna låg djupt afsvimmad på två
stolar ; hennes kläder voro i trasor och sammanfrusna på
kroppen; den ena skon hade hon tappat, strumpan var
bortsliten och foten sårad och blödande.’ Hennes ansigte bar
pre-geln af den föraktade ras, hon tillhörde, och likväl kunde
ingen, som nu såg henne, undgå att känna sig djupt
gripen af hennes tragiska skönhet, på samma gång man kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
