Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvari läsaren finner, att en senator ej är mer än en menniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
sig isad vid åsynen af det kalla och stelnade, om dödens
lugn erinrande uttryck, som låg utbredt öfver detta ansigte.
Herr Bird stod tyst och andades kort. Hans hustru och
deras enda färgade tjenarinna, gamla tant Dinah, sysslade ifrigt
med att återkalla henne till medvetande, under det gamle
Cudjoe tagit gossen på sitt knä och höll på med att draga
af hans skor och strumpor och gnida de små fötterna
varma.
»De’ ä’ då ett riktigt elände att se henne 1» sade gamla
Dinah medlidsamt. »Det tycks som hon svimmade af
värmen härinne. Hon hade temligen reda på sig, då hon kom
in och bad att få värma sig här en liten stund, och jag höll
just på att fråga henne, hvar hon kom ifrån, då hon föll
ned och svimmade. Det syns på hennes händer, att hon
aldrig gjort tungt arbete.»
»Stackars barn!» sade fru Bird medlidsamt, då
qvinnan långsamt öppnade sina stora mörka ögon och
frånvarande såg på henne. Plötsligt antog hennes ansigte ett
uttryck af ängslan, och hon sprang upp och ropade: »O,
min Harry! Pl var är han? Ha’ de tagit honom?»
Gossen hoppade nu ned från Cudjoe’s knä, sprang fram
till henne och sträckte upp sina armar. »O, han är här,
han är här!» ropade hon.
»Ack, min fru I» sade hon häftigt till fru Bird, »beskydda
oss, låt dem ej få honom!»
»Ingen skall komma åt er här, stackars qvinna!» sade
fru Bird uppmuntrande; »ni är i trygghet, var ej rädd.»
»Gud välsigne er!» återtog qvinnan, i det hon gömde
ansigtet i händerna och började snyfta, hvarvid gossen, då
han såg henne gråta, drog henne i kjolen, för att hon skulle
taga honom till sig.
Ingen förstod bättre än fru Bird att visa ömma och
qvinliga kärlekstjenster, och sålunda lugnade sig efterhand
qvinnan. En tillfällig bädd anordnades för henne på ett
säte i närheten af spiseln, och efter en kort stund föll hon
i en tung sömn med barnet, som tycktes lika uttröttadt,
slumrande på sin arm; ty modern hade med häftighet
af-visat hvarje försök att skilja henne från barnet, och äfven
under sömnen höll hon honom så hårdt omsluten med sin
arm, som om hon äfven nu ville vaka öfver, att ingen skulle
få röfva hennes skatt.
Herr och fru Bird hade gått tillbaka till förmaket, och
ingendera gjorde, underligt nog, något försök att återupptaga
sitt föregående samtal; fru Bird sysselsatte sig med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
