Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvari läsaren finner, att en senator ej är mer än en menniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
virkning, och herr Bird tycktes vara helt och hållet
fördjupad i sin tidning.
»Undrar, hvem hon kan vara!» sade herr Bird slutligen
och lade tidningen från sig.
»Så snart hon vaknat och hvilat sig litet, få vi nog
veta det», svarade fru Bird.
»Ett ord, hustru!» sade herr Bird, efter några
ögonblicks tyst funderande.
»Nåväl, käre man?»
»Kan ej möjligen någon af dina klädningar passa för
henne, om den släpptes ned eller något dylikt? Hon tycks
vara något större än du.»
Ett knappt märkbart leende for öfver fru Birds ansigte,
då bon svarade: »Vi skola se till.»
Efter några ögonblicks ny tystnad utbröt herr Bird åter:
»Hör du, Mary!»
»Nåväl, hvad nu?»
»Jo, vi ha’ ju den der gamla bombasinkappan, som
du brukar breda öfver mig, då jag tar min middagshvila.
Den kunde du ju kanske ge henne; — hon behöfver kläder.»
I detsamma kom Dinah in för att säga, att qvinnan
vaknat och bad att få träffa missis.
Herr och fru Bird gingo ut i köket, följda af de båda
äldsta gossarne; den minste hade redan lagts till hvila.
Qvinnan hade nu satt sig upp på bänken vid spiseln.
Hon såg oafvändt in i elden med att uttryck af stilla
sorgsenhet, helt olika hennes förra vilda förtviflan.
»Ni önskar tala med mig», sade fru Bird mildt. »Jag
hoppas, ni känner er något bättre nu, stackars barn!»
En lång bäfvande suck var hennes enda svar, men hon
höjde sina mörka ögon och fäste dem på fru Bird med
en sådan blick af hjelplöshet och bön om miskund, att
tårarne kommo den lilla frun i ögonen.
»Ni har ingenting att frukta här hos oss; ni är hos
vänner, arma qvinna! Säg oss nu, hvarifrån ni kommer,
och hvad ni önskar», sade hon.
»Jag kommer från Kentucky», svarade qvinnan.
»När kom ni derifrån?» frågade nu herr Bird.
»Nu i afton.»
»Huru kom ni öfver?»
»Jag gick öfver isen.
»Öfver isen?» utbrusto alla de närvarande.
»Ja», sade hon långsamt; »det gjorde jag. Gud hjelpte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
