Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvari läsaren finner, att en senator ej är mer än en menniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
stötar, endast för omvexlings skull afbrutna af åtskilliga
sidorörelser ocb mer sammansatta svängningar, ocb de åkande
börja smickra sig, att de dock i det hela ej äro så illa ute.
Till slut stannar vagnen plötsligt vid en häftig stöt, så
att alla med otrolig snabbhet fara upp i höjden och sedan
ned igen. Efter mycket väsen på utsidan af vagnen visar
sig Cudjoe vid dörren.
»Förlåt, herre, det är ett förfärligt elakt ställe, det här.
Jag förstår rakt inte, hur vi ska’ komma fram. Jag tror,
vi få lof att skaffa oss stänger.»
Senatorn stiger misströstande ur, och känner sig
försigtigt för efter något fotfäste. Den ena foten sjunker ned
till oberäkneligt djup, ban söker draga upp den, förlorar
jemvigten och tumlar ned i smutsen, men uppfiskas i
högst bedröfligt tillstånd af Cudjoe.
Meu vi vilja ej fortsätta denna skildring, som kunde
för mycket uppröra våra läsare. Resande i vestern, som
under midnattstimmarne fördrifvit tiden med den intressanta
sysselsättningen att bryta sig gärdesgårdsstörar för att med
dem upplyfta sina fordon ur dygropar, skola säkert känna
aktning för ocb medlidande med vår olycklige hjelte. Vi bedja
dem fälla en tyst tår, och sedan gå vi vidare i vår berättelse.
Det var långt lidet på natten då vagnen, drypande och
nerstänkt, kom upp ur ån ocb stannade vid porten till
en stor landtgård. Det fordrade ej obetydlig ihärdighet
att få husets invånare på benen, men slutligen visade
sig den hedersmannen egaren ocb öppnade porten. Han
var en stor ocb lång karl, fulla sex fot och några tum i
strumplästerna, och klädd i en jagtskjorta af röd flanell.
Ett yfvigt rödgult hår, som med all säkerhet ej nyligen
gjort bekantskap med kammen, och ett skägg, som några
dagar fått växa vildt, gaf mannen ett utseende, hvilket
lindrigast sagdt var föga intagande. Han stod en stund med
ljuset högt upplyftadt och stirrade på våra resande med
ett uttryck af förlägenhet och sviken väntan, som ej saknade
sin anstrykning af humor. Vår senator hade ej så lätt att
göra honom fullt förtrogen med hvad som var i fråga, och
medan ban gjorde sitt bästa i denna afsigt, vilja vi begagna
tillfället att för våra läsare föreställa mannen.
Gamle hedervärde John van Trompe var fordom en
betydande jord- och slafegare i Kentucky. Men då ban
hade »intet af björnen mer än skinnet» och af naturen
fått ett stort, hederligt och rättrådigt hjerta, alldeles i stil
med hans jettelika kroppsbyggnad, hade han under flere år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
