Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Bohaget bortföres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Gossarne, som under tiden ätit upp allt, som fauns på
bordet, började nu tänka på hvad som föregick, och då de
sågo modern gråta och faderns sorgsna ansigte, begynte de
sjelfva qvida och föra händerna till sina ögon. Onkel Tom
hade tagit den lilla på sitt knä och lät henne roa sig efter
behag med att klösa honom i ansigtet och rycka honom i
håret, hvarvid hon emellanåt gaf uttryck åt sitt hjertas
förnöjelse genom riktiga rop af förtjusning.
»Ja, skratta gerna ut, stackars kryp!» sade tant Chloe;
»du kommer nog dit en gång, du ock! Du får nog lefva
tills du får se din man säljas, — ja, du blir kanske sjelf
såld; och de här gossarne komma nog ock att säljas, tänker
jag, så snart de duga till nå’nting; och hvarför skulle de ej
bli sålda? Icke lär det hjelpa negrer, att de hafva alls
ingenting!»
Nu ropade den ene af gossarne: »Missis är på väg hit!»
»Hon kan ej hjelpa oss; hvarför skall hon då komma?»
sade tant Chloe.
Fru Shelby inträdde. Tant Chloe satte fram en stol åt
henne, men på ett sätt, som tydligen visade hennes
missnöje. Fru Shelby tycktes hvarken fästa sig vid hvad Chloe
gjorde eller hennes buttra sätt. Hon syntes blek och orolig.
»Tom», sade hon, »jag kom för att —» — hon afbröt
plötsligt och betraktade tyst gruppen; sedan satte hon sig
på stolen, dolde ansigtet i näsduken och började snyfta.
»Nej, nej, missis, icke så, icke så!» utbröt tant Chloe
i sin ordning, och under några ögonblick grät och snyftade
bela sällskapet. Och i dessa tårar, som de blandade med
hvarandra, den högre och de lägre stälda, upplöstes på en
gång allt hjerteve och all vrede hos de förtryckta. I, som
besöken de hårdt profvade, hafven I väl besinnat, att allt hvad
I kunnen köpa för eder rikedom, om det gifves med kallt
sinne och bortvändt ansigte, ej är värdt så mycket som en
enda ärlig tår från ett medlidsamt och deltagande hjerta?
»Min käre gosse», sade fru Shelby, »jag har intet att
gifva dig, som kan bli dig till nytta, ger jag dig pengar,
skall man bara taga dem från dig. Men jag lofvar dig
högtidligt och inför Gud, att jag skall hålla reda på hvart
du kommer och köpa dig tillbaka, så snart jag kan anskaffa
den nödiga, summan. Till dess — förtrösta på Gud!»
Nu tillsade gossarne, att herr Haley var i antågande,
och strax derefter öppnades dörren genom en ej just
höflig spark. Haley visade sig; han var vid ytterst dåligt
lynne efter den föregående aftonens besvärliga ridtur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
