Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Bohaget bortföres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
ens började förstå hvad som förestod deras fader, fattade
tag i hennes kjol och häftigt gräto och klagade.
»Jag är ledsen», sade Tom, »att mas’r George skulle
vara borta nu.»
George hade farit bort för att tillbringa några dagar
hos en kamrat på en af gårdarne i grannskapet och afrest
tidigt på morgonen, innan Toms olycka blifvit allmänt känd,
så att han ej visste något derom.
»Helsa innerligt till mas’r George», sade Tom allvarligt.
Haley gaf hästen ett piskrapp, och med sin sorgsna
blick stadigt fästad på det gamla hemmet, så länge ban
kunde se det, ilade Tom bort.
Herr Shelby var ej hemma. Han hade sålt Tom,
tvingad af den hårda nödvändigheten att befria sig från en
mans våld, som han hade allt skäl att frukta, och hans
första känsla efter handelns afslutande hade varit den af
lättnad. Men hans hustrus allvarliga föreställningar hade
väckt hans slumrande samvete, och Toms osjelfviska
uppträdande hade ökat hans oro. Det var förgäfves han sade
sig sjelf, att han hade rätt att göra det, att alla andra gjorde
på samma sätt, och att somliga till och med gjorde det
utan att ursäktas af nödtvång. Han kunde med ett ord
ej komma till rätta med sitt samvete, och för att slippa
bevittna det obehagliga slutuppträdet hade han företagit en
kortare affärsresa upp åt landet;- i hopp att allt skulle vara
öfver, innan han kom tillbaka.
Tom och Haley skramlade framåt på den dammiga
vägen, skyndande förbi den ena välbekanta fläcken efter
den andra, tills de voro utom egendomens gränser och
kommo ut på den öppna landsvägen. Sedan de åkt omkring
en (engelsk) mil, tog Haley plötsligt af och for upp till
dörren af en smedja, hvarefter han tog fram ett par handbojor
och gick med desamma in i smedjan för att få dem litet
ändrade.
»De här ä’ lite för små för den der klumpen», sade
Haley framräckande handbojorna och pekande åt Tom till.
»Hvad ser jag? Är det der ej Shelbys Tom? Aldrig
kan ban väl ha sålt honom?* sade smeden.
»Jo, de’ har han», försäkrade Haley.
»Nej, ä’ de’ möjligt? — jaså, verkligen», sade smeden.
»Hvem kunde tänka något så’nt! Nej, ni behöfver ej fängsla
honom, som ni brukar. Han är den trognaste och bästa
varelse —.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
