Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Ett lefvande bohagsting uttalar otillbörliga åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
»Hör nu, herr Wilson», sade George, i det han gick
fram och satte sig framför honom. »Se nu på mig! Ar
jag ej, der jag sitter framför er, i alla afseenden en
menniska lika mycket som ni sjelf? Se på mitt ansigte, se på
mina händer och på min gestalt» — den unge mannen
rätade stolt på sig. »Hvarför skulle jag ej vara
menniska lika mycket som någon annan? Godt, herr Wilson, hör
nu, hvad jag vill berätta er. Jag hade en fader, en af edra
Kentuckyherrar, som ej brydde sig om mig så mycket, att
han sparade mig från att säljas jemte hans hästar och
hundar, för att skulden på egendomen skulle kunna betalas, då
ban dog. Jsg såg min moder af sheriffen utbjudas till
salu jemte hennes sju barn. De såldes, det ena efter det
andra, inför hennes ögon, till olika husbönder; jag var den
yngste. Hon kom och knäföll för min gamle mas’r och
tiggde, att han skulle köpa henne jemte mig, så att hon
åtminstone skulle få ha ett af barnen hos sig; men ban
sparkade Undan benue med sin tunga stöfvel. Jag såg det,
herre, och det sista jag hörde af henne var hennes klagan
och jemmer, då jag fastbands vid hans sadel för att föras
bort till hans egendom.
»Nå, och sedan?»
»Min husbonde handlade sedan med eu af
slafhand-larne och köpte min äldsta syster. Hon var en gudfruktig,
god flicka — hon tillhörde baptistförsamlingen — och var
lika vacker, som min moder varit. Hon var väl uppfostrad
och hade ett godt sätt att skicka sig. I början var jag glad,
att äfven hon blifvit köpt, ty jag hade nu en vän vid min
sida. Men jag fick snart sörja deröfver. Herre, jag har
stått utanför dörren och hört henne piskas, och det kändes
som om hvartenda slag träffade mitt hjerta, utan att jag
kunde göra något för att hjelpa henne; och, herre, hon
piskades derför att hon ville lefva anständigt och som en
kristen, hvilket edra lagar ej gifva någon slaf rätt att göra;
och slutligen såg jag henne hopkedjad med andra slafvar
för att föras till marknaden i Orleans, och detta blott af
det skäl jag nämnde — och detta är det sista jag vet om
henne. Och jag växte upp under många och långa år, utan
fader, utan moder, utan syster eller någon lefvande själ,
som vårdade sig om mig, mer än om en hund. Intet kom
mig till del annat än stryk, bannor och svält. Ja, herre,
jag har varit så hungrig, att jag var glad, om jag kunde
få tag i de ben, som de kastade åt sina hundar; och ändå,
när jag ännu var liten och låg vaken och grät bela nätterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
