Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Evangelina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Tom, som egde detta veka och för intryck mottagliga
sinne, hvilket är egendomligt för hans folk, och som gerna
sluter sig till allt okonstladt och barnsligt, gaf med ständigt
växande uppmärksamhet akt på den lilla varelsen. För
honom framstod hon nästan såsom ett himmelskt väsende,
och så snart hennes gyllne hufvud visade sig och hennes
blå ögon tittade fram på honom från någon dammig
bomullsbal eller sågo ned på honom öfver någon stapel af
fraktgods, var han nära att tro, det någon af englarne
kommit ut från hans nya testamente.
Gång efter annan vandrade hon sorgsen omkring den
plats, der Haleys manliga och qvinliga slafvar sutto fjettrade
i sina kedjor. Och så kunde hon smyga sig in ibland dem
och se på dem med häpnad och sorgset allvar, och ibland
kunde hon lyfta på deras kedjor med sina späda händer
och sedan sucka djupt, i det hon smög sig bort. Flera
gånger visade hon sig plötsligt ibland dem med händerna
fulla af bröstsocker, nötter och apelsiner, hvilka hon gladt
utdelade bland dem, innan hon åter lika hastigt försvann.
Tom gaf länge akt på lilla fröken, innan han vågade
något försök att inleda bekantskap med henne. Han kände
till många enkla konstgrepp att göra sig omtyckt af de små
och att locka dem att närma sig honom och satte sig i
sinnet att nu spela sin rol riktigt fint. Han kunde af
körs-bärskärnor skära ut små, fina korgar; ban kunde tillskapa
grinande gubbar af valnötter eller underliga hoppande figurer
af flädermärg, och han var en riktig mästare i tillverkning
af hvisselpipor af alla möjliga slag och storlekar. Han hade
fickorna fulla med begärliga saker af hvarjehanda slag,
hvilka han samlat längesedan för att roa sin masters barn,
och hvilka han nu med erkännansvärd klokhet och
hushållning bragt i dagen, den ena efter den andra, för att
inleda bekantskap och vänskap med det fagra barnet.
Den lilla var i början skygg, ehuru lifligt intresserad
för allt, som förevisades, och det var ingen lätt sak att
tämja henne. En tid bortåt kunde hon, som en
kanariefågel, hoppa upp på någon koffert eller annat packgods
nära Tom, medan han utförde ofvannämnda små
konstverk, och med ett slags allvarlig blygsamhet mottaga de
småsaker ban erbjöd henne. Men till slut kommo de dock
på helt förtrolig fot med hvarandra.
»Hvad heter lilla missly?» frågade Tom slutligen, då
han tyckte förhållandet hafva mognat tillräckligt för att
göra en sådan fråga tillständig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>