Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Toms nye husbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
ledningen dertill, tillstyrkte hon honom att lukta på
hjorthornssalt; men då blekheten och hufvudvärken påkommo
den ena veckan efter den andra, sade hon endast, att hon
’aldrig kunnat tro herr S:t Clare vara sjuklig; men ban
tycktes vara mycket utsatt för hufvudvärk, och detta vore
mycket ledsamt för henne, då ban ej var road af att följa
henne ut i sällskapslifvet; och det kunde se underligt ut,
om hon för ofta gick ensam, då de voro så nyss gifta.
Augustin var af hjertat glad, att han gift sig med en så
föga skarpsynt qvinna, men allt eftersom den
uppmärksamhet och de artigheter, som tillhöra smekmånaden, med
denna tynade bort, fick han röna, att en ung och skön
qvinna, som dittills lefvat blott för att uppvaktas och smekas,
kunde visa sig som en ganska sträng herskarinna i sitt
eget hem. Maria var af naturen föga känslig och hade
aldrig varit särdeles anlagd för tillgifvenhet, och det lilla,
hon deraf egde, uppgick i hennes inbitna och omedvetna
sjelfviskhet — en sjelfviskhet, som visade sig hopplöst
obotlig genom sitt lidelsefria lugn och sitt fullständiga
underkännande af alla anspråk, utom dem hon sjelf stälde på
andra. Från sin barndom hade hon omgifvits af tjenare,
som endast voro till för att studera hennes nycker; att
dessa äfven kunde ega känslor eller rättigheter, derom hade
ej ens den aflägsnaste aning uppstigit hos henne. Hennes
fader, hvilkens enda barn hon varit, hade aldrig nekat
henne något, som låg inom det menskligt möjligas gräns,
och då hon trädde ut i lifvet, en skön qvinna med fulländad
uppfostran och arftagerska på köpet, fick hon naturligtvis
se alla möjliga och omöjliga af det andra könet liggande
för sina fötter, och hon tviflade aldrig, att Augustin var en
öfverlycklig man genom att hafva fått henne till hustru.
Man misstager sig högligen om man tror, att en qvinna
utan hjerta kan endast hafva måttliga anspråk på andras
hängifvenhet. Det finns ej på jorden en obarmhertigare
indrifvare af sin fordran på kärlek från andra än en
ge-nomsjelfvisk qvinna; och i samma mån hon växer ut i
kärlekslöshet, i samma mån växer den svartsjuka och
småsnålhet, hvarmed hon kräfver ut kärlek till sista skarfven.
När således S:t Clare började minska på den hyllning och
de artigheter, som ban af gammal vana slösade på henne
äfven efter friaretiden, fann han sin sultaninna för ingen
del benägen att afstå från sin slaf; der blef tårar och sura
miner och små stormväder af i mängd; der blef missnöje,
klagan och förebråelser. S:t Clare, som var godsinnad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
