Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Toms nya matmor och hennes åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
nom, och miss Ofelia och Marie blefvo ensamma sittande
qvar vid bordet.
»Det här är så likt S:t Clare», sade Marie och ryckte
med ett slags trotsig kastning näsduken från sitt ansigte,
då nu brottslingen, som skulle bringas till ånger, var
försvunnen. »Han förstår aldrig, har aldrig förstått och skall
aldrig förstå, hvad jag lider och lidit under många år. Om
jag vore en af de der, som ständigt beklaga sig, eller om
jag någonsin gjorde något väsen af mina krämpor, kunde
han ha något skäl för hvad han gör. Männen tröttna
naturligtvis vid hustrur, som beklaga sig. Men jag har
ständigt hållit det inom mig sjelf och gått och burit på min
börda, tills S:t Clare börjat tro mig kunna stå ut med hvad
som helst.»
Miss Ofelia förstod ej rätt, hvad man ville att hon skulle
svara på detta. Under det hon funderade på hvad bon
skulle säga, torkade Marie efterhand bort sina tårar och
putsade, så att säga, sina fjädrar, som en dufva plär göra
toalett efter en regnskur, och började sedan ett allmänt
föredrag för miss Ofelia om hushållssaker, angående
skänkbord, matskåp, linnklädskåp, skafferier och annat mera,
öfver hvilket denna nu, med bådas tysta samtycke, ansågs
skola öfvertaga ledningen, hvarvid hon gaf henne så många
varningar, anvisningar och uppdrag, att ett hufvud, mindre
redigt och praktiskt än miss Öfelias, skulle känt sig alldeles
förbrylladt och bortkommet.
»Och nu», sade slutligen Marie, »tror jag mig hafva
sagt dig allt, så att du, då jag får mitt nästa anfall, är i
stånd att reda dig med allt, utan att gå till råds med mig.
Endast angående Eva — hon behöfver att man ser till
henne.»
»Hon tyckes mig vara ett mycket snällt barn», sade
Ofelia; »jag har aldrig sett något snällare.»
»Eva är egen», sade modern, »mycket egen. Det finns
så mycket hos henne, som är besynnerligt; hon är ej lik
mig, icke det minsta»; och Marie suckade, som vore det
med djup smärta hon insett att så var.
Miss Ofelia sade inom sig: »jag hoppas hon ej är det»,
men var klok nog att ej uttala sin tanke.
»Eva har alltid haft böjelse att vara bland tjename,
och jag tror detta för somliga barn kan vara rätt bra. Nå,
jag lekte äfven jag med min fars negerungar, och det
skadade mig icke alls. Men Eva tycks alltid vilja stå på
jemlik fot med hvad kräk som helst, som hon kommer i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
