Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Toms nya matmor och hennes åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
beröring med. Detta är en af barnets egendomligheter, ocli
jag har ej varit i stånd att vänja henne af dermed. S:t
Clare, tror jag, uppmuntrar henne dertill. Det vissa är att
S:t Clare klemar med hvarje varelse under hans tak, utom
med sin hustru.»
Miss Ofelia fortsatte envist med sin tystnad.
»Det finns verkligen blott ett sätt som duger med
tjenare, och det är att qväsa dem och hålla dem nere. Detta
har alltid fallit sig naturligt för mig, ända se’n jag
valbarn. Men Eva kan ensam skämma bort ett helt hus fullt
med tjenare. Hur det skall gå, om hon en gång får sitt
eget bus att styra, det begriper jag sannerligen icke. Jag
håller på, att man skall vara mild mot tjenarne, och sjelf
är jag alltid sådan; men man måste låta dem förstå sin
ställning. Det gör aldrig Eva, och det tycks vara alldeles
omöjligt att få in i det barnets hufvud ens en skymt af
tanke på hvad en tjenares ställning är. Du hörde sjelf,
hur hon erbjöd sig att öfvertaga uppassningen åt mig om
nätterna, bara för att dadda skulle få sofva! Det är just
ett exempel på hvad hon skulle göra vid alla tillfällen, om
hon finge råda sig sjelf.»
»Men jag förmodar dock», sade miss Ofelia
oförbehållsamt, »att du anser dina tjenare för menskliga varelser, och
att de böra la njuta hvila, när de äro uttröttade?»
»Ja, naturligtvis. Jag är mycket noga med att de få
allting, så snart det lämpar sig så — allt, som ej för mycket
generar en sjelf, förstår du. Dadda kan få sofva ut den
ena gången eller den andra, när så passar sig; det är ingen
svårighet dermed. Hon är nu den sömnigaste varelse jag
sett; antingen hon syr eller står eller sitter, somnar det
kräket; och hon sofver öfverallt och hvar som helst. Ingen
fara för att ej dadda får sofva tillräckligt. Men det der
pjåsket med tjenarne, som om de vore ömtåliga
blomsterväxter eller äkta porslinsvaser, det är verkligen en löjlighet»,
fortfor frun och sjönk ned i djupet af en stor och beqväm
hvilstol, samt drog till sig en dyrbar slipad flaska med
vinättika.
»Du vet», sade hon med en röst så svag som den
bortdöende doften från en jasmin eller något annat lika eteriskt,
— »du vet, kusin Ofelia, jag talar ej ofta om mig sjelf.
Det är icke min vana, ser du, och icke heller gör jag det
gerna. Sanningen att säga, jag har ej kraft till det. Men
det finnes punkter, i hvilka jag och S:t Clare ha skilda
meningar. S:t Clare har aldrig förstått mig, aldrig upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
