Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Den frie mannen försvarar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
nöjd och tacksam, om man endast lemnar mig i fred; och
jag skall sträfva och arbeta och skicka tillbaka pengar för
dig och gossen. Hvad min gamle master angår, så har
ban fått betaldt femdubbelt och mera för allt han kostat
på mig. Honom är jag intet skyldig.»
»Men vi äro ej ännu utom all fara», sade Eliza; »vi
ha ej kommit till Canada ännu.»
»Sant», återtog George; »men jag tycker mig redan andas
frihetens luft, och detta gör mig stark.»
I detta ögonblick hördes röster i yttre rummet, som
talade allvarligt med hvarandra, och snart klappade det på
dörren. Eliza sprang upp och öppnade.
Simeon Halliday stod der, och med honom en
qväkar-broder, hvilken ban förestälde som Fineas Fletcher. Fineas
var lång, mager och rödhårig, och hade ett ansigtsuttryck,
som vittnade om hög grad af skarpsinne och förslagenhet.
Han egde ej detta stilla, lugna och fredliga utseende, som
utmärkte Simeon Halliday; ban såg tvärtom särdeles vaken
och hurtig ut, och snarlik en, som är stolt öfver att veta,
hvad han duger till, och som alltid har ögonen med sig; —
allt egenskaper, som tycktes ej lätt låta förena sig med
hans bredskyggiga qväkarbatt och hans högtidliga sätt att
uttrycka sig.
»Vår vän Fineas har upptäckt något, som är af vigt
för dig och ditt sällskap, George», sade Simeon; »du bör
höra det.»
»Ja, det har jag», sade Fineas, »och det visar nyttan
af att på somliga ställen alltid sofva med ena örat öppet,
som jag alltid sagt. Förliden natt stannade jag vid ett litet
enstaka värdshus ett stycke härifrån vid vägen. Du
påminner dig nog platsen, Simeon, der vi i fjor sålde ett parti
äpplen till den der feta gumman med de stora öronringarne.
Nå väl, jag var uttröttad efter min långa färd; och sedan
jag-ätit qvällsvard, sträckte jag ut mig på en hög af säckar i ett
hörn af rummet och drog öfver mig en buffelhud, för att
vänta tills min säng blef i ordning, och hvad hände? Jo,
jag somnade tungt.»
»Med ena örat öppet, Fineas?» frågade Samuel lugnt.
>Nej, jag sof, med både ögon, öron och allt, en timme
eller två, ty jag var riktigt präktigt trött; men då jag
slutligen blef halfvaken, märkte jag några män, som kommit
under tiden och nu sutto rundt om ett bord i rummet,
drickande och språkande; och så tänkte jag, att innan jag
tog dem närmare i skärskådande, kunde det vara skäl i att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
