Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Den frie mannen försvarar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
höra efter, hvad de förehade, isynnerhet som jag hörde dem
säga något om qväkarne. ’Således’, säger en af dem, ’äro
de säkert der uppe i qväkarnybygget’, säger han. Då
lyssnade jag med båda öronen och fann snart, att de talade
om just ditt sällskap, vän George. Så hörde jag dem
framlägga alla sina planer. Den unge mannen, sade de, skulle
skickas tillbaka till Kentucky till sin husbonde, som ämnade
exemplariskt afstraffa honom, för att afskräcka andra negrer
från att rymma; och två af dem skulle fara nedåt New;
Orleans för att för egen räkning sälja hans hustru, och de
beräknade att få sexton eller aderton hundra dollars för
henne; och barnet, sade de, skulle lemnas åt en
slafband-lare, som köpt det; och så talade de om gossen Jim och
hans moder, och de skulle föras tillbaka till sin husbonde
i Kentucky. De sade vidare, att det var två polismän i en
stad ett litet stycke längre fram, som skulle komma med
och hjelpa dem att gripa rymlingarne, och den unga qvinnan
skulle inställas för en domare, och en af karlarne — han
var liten till växten och hade pipig röst — skulle svärja,
att hon tillhörde honom, och göra anspråk på hennes
ut-lemnande och sedan föra henne till södern. De ha ganska
väl reda på den väg, vi taga i natt, och skola sätta efter
oss, sex till åtta man starka. Således — hvad är nu att
göra?»
De närvarande personerna, som under dessa
meddelanden intagit olika ställningar, företedde nu en grupp, som
kunnat fresta en målares pensel. Rakel Halliday hade
lemnat sin skorpbakning för att lyssna till nyheterna och
stod nu hos de andra med händerna upplyftade, kinderna
högröda och det djupaste deltagande tecknadt i sitt
ansigte. Simeon syntes försänkt i djupa tankar; Eliza hade
slagit armarne om sin man och såg upp på honom. George
stod med knutna händer och blixtrande ögon och såg ut,
som man kan tänka sig en man, hvilkens hustru går att
säljas på auktion och hvilkens son skall skickas till en
slaf-haudlare, allt under skydd af ett kristet folks lagar.
»Hvad skola vi göra, George?» frågade Eliza sakta.
»Jag vet, hvad jag har att göra», sade George och gick
in i det lilla rummet och började undersöka sina pistoler.
»Ja, ja», sade Fineas, nickande åt Simeon, »du ser,
hvartåt det lutar.»
»Ja, jag ser», återtog Simeon; »jag skall bedja, att det ej
må komma derhän.»
»Jag vill ej att någon skall vara med mig och för min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
