Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Den frie mannen försvarar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
då allt sådant ske? Och de säga oss, att de stödja sig på
bibelns ord; säkert är att de hafva makten att göra hvad
de vilja. De äro rika, i välstånd och lyckliga; de tillhöra
kyrkosamfund och vänta sig blifva saliga; och de ha det
godt i denna verld och gå obehindradt sin väg fram, under
det fattiga, trofasta, uppriktiga kristna •— lika goda kristna
som de sjelfva — ligga i stoftet under deras fötter. De
köpa och sälja dem och drifva handel med deras hjerteblod
och suckar och tårar — och Gud låter dem hållas!»
»Vän George», sade Simeon från köket, »hör på denna
psalm; den kan måhända göra dig godt.»
George drog sin stol närmare dörren, och Eliza torkade
sina tårar och kom äfven fram för att lyssna, under det
Simeon läste följande: »Jag hade så när stapplat med
mina fötter, mina steg voro nära att slinta; ty jag
upptändes af afund mot de öfvermodiga, när jag såg, att det
gick dem väl i deras ogudaktighet. Ty fria ifrån
vedermödor äro de till sin död; de komma icke i olycka såsom
andra dödliga och varda icke plågade såsom andra
menniskor. Derför är högmod deras halsprydnad, våld den
klädnad, som höljer dem. Ur fetma skåda deras ögon fram,
deras hjertas inbillningar gå öfver allt mått. Derför vänder
sig deras folk till dem, och vatten till fyllest få de att dricka.
Och de säga: ’Huru skulle Gucl kunna veta det, skulle
sådan kunskap finnas hos den Högste?’ — Ar det ej så, du
känner det, George?»
»Jo, jo», sade George. »Det der skulle jag sjelf ha
kunnat skrifva.»
»Nå, hör nu vidare», sade Simeon. »Så ville jag då
tänka efter för att begripa detta, men det syntes mig allt
för svårt, till dess jag gick in i Guds helgedom och gaf
akt på deras slut. Sannerligen, på slipprig mark ställer du
dem, du störtar dem ned i förderf. Såsom det går med
en dröm, när man vaknar upp, så aktar du dem för intet,
likt drömbilder, när du vaknar, Herre. Men nu förblifver
jag städse vid dig; du håller mig vid min högra hand.
Du skall leda mig med ditt råd och sedan upptaga mig
med ära. Jag har min glädje att hålla mig intill Gud; jag
söker min tillflykt bos Herren, Herren!»
Dessa ord, fulla af helig hugsvalelse, uttalade af den
vänlige gamle mannen, smögo sig som en himmelsk musik
öfver George’s jagade och stormfulla sinne; och då Simeon
tystnade, satte han sig, med ett uttryck af stilla
undergifvenhet utbredt öfver sitt vackra ansigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
