Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Den frie mannen försvarar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
»Godt, nu äro vi alla här», sade Fineas och tittade
öfver bröstvärnet för att iakttaga de anfallande, som i
spridd ordning rusade fram nedanför klipporna. »Må de
nu taga oss, om de kunna. Hvar och en, som skall kunna
komma hit, har att passera ensam mellan dessa båda klippor,
i präktigt skotthåll för era pistoler; ser ni, gossar?»
»Ja, jag ser», sade George, »och som det här gäller
oss, så låt oss ock ensamma utsätta oss för faran och sköta
striden.»
»Du får gerna sköta striden, George», sade Fineas och
tuggade på några körsbärslöf, under det ban talade, »men
jag kan väl få roa mig med att se på. Men se nu på de
der gossarne som stå och rådslå der nere och titta hit upp,
alldeles som en skock höns, då de tänka hoppa upp på en
pinne. Borde du ej ge dem en liten varning, innan de ge
sig hit upp, bara så att du höfligt tillsäger dem, att de kunna
bli skjutna, om de bjuda till?»
Sällskapet der nere, som nu kunde tydligen ses i dagens
fulla ljus, bestod af våra gamla bekanta, Tom Loker och
Marks, jemte två polismän, och ett följe af slödder från
närmaste krog, som med litet bränvin inbjudits att deltaga
och hjelpa till vid det nöjsamma företaget att uppspåra
några rymda negrer.
»Jo, Tom, nu ha era fåglar flugit vackert upp i träna»,
sade en af sällskapet.
»Ja, jag såg dem gå upp just här», sade Tom, »och
här är en gångstig. Jag tänker vi gå rakt på dem. De
kunna ej så brådt komma ned der, och vi ska’ snart nog
jaga upp dem.»
»Men, Tom, de kunna skjuta på oss bakom klipporna»,
sade Marks, »och det blir mindre trefligt, förstår du.»
»Uft’1» sade Tom föraktligt. »Du är då jemnt och
ständigt rädd om ditt skinn, Marks. Ingen fara. Negrer äro
fega stackare!»
»Jag vet ej hvarför jag inte skall vara rädd om mitt
skinn», sade Marks. »Det är det bästa jag har, och negrer
slåss som onda andar ibland.»
I detta ögonblick visade sig George på spetsen af
klippan framför dem, och sade lugnt och med hög röst:
»Hvilka ären I, herrar der nere, och hvad viljen I?»
»Yi vilja ta ett sällskap rymda negrer», sade Tom Loker.
»En George Harris och Eliza Harris och deras son, och
Jim Salden och en gammal qvinna. Vi ha polistjenstemän
med oss och en häktningsorder att ta dem; ocli vi skola ta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
