Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Den frie mannen försvarar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
dem också. Hör du? Är du George Harris, som eges af
herr Harris i Shelbydistriktet i Kentucky?»
»Jå, jag är George Harris, och en herr Harris i
Kentucky kallade mig en gång för sin egendom. Men nu är
jag en fri man och står på Guds fria jord, och gör anspråk
på min hustru och mitt barn såsom mina. Jim och lians
mor äro ock här. Vi ha vapen att försvara oss med, och
vi ämna göra det. Ni kan komma hit upp, om ni har
lust; men den förste af er, som kommer inom håll för våra
kulor, är dödens harn, och den andre och tredje likaså,
ända till den siste.»
»Nej, hör nu!» sade en kortväxt, däst man och gick
fram, och snöt sig på samma gång. »Unge man, det der
sättet att tala passar sig ej alls för dig. Du ser, vi äro
rättvisans tjenare. Vi ha lagen på vår sida och makten
och så vidare, så att du gör bäst att ge dig utan motstånd,
förstår du; ty du kommer i alla fall ändå slutligen till
korta.»
»Jag vet allt för väl att I ha’n på er sida lagen och
makten», sade George bittert. »Ni tänker ta min hustru
och sälja henne i New Orleans och sätta, min gosse som
en kalf i en slafhandlares kätte och skicka Jims gamla
mor till samma vilddjur, som förut piskade och
misshandlade henne, emedan han ej nu kunde misshandla hennes
son, I viljen skicka mig och Jim tillbaka att piskas och
pinas och förtrampas af dem I kallen våra husbönder, och
era lagar ge er rätt dertill —• skam öfver både er och
sådana lagar! Men I hafven oss ej ännu. Vi erkänna ej
era lagar, vi erkänna ej ert land; vi stå här fria och under
Guds himmel, lika väl som I sjelfva, — och vid den store
Gud, som skapade oss, skola vi kämpa för vår frihet, så
länge vi lefva.»
George stod fullt synlig på höjden af klippan, då ban
uttalade denna frihetsförklaring; morgonrodnaden kastade sitt
ljus på hans mörka kinder, och den bittra känslan af harm
och förtviflan kom hans ögon att gnistra; och då ban
vädjade från menniskor till Guds rättvisa, upplyfte han sin hand
mot himlen.
Om det nu i stället varit en yngling från Ungarn, som
i något bergfäste skyddat återtåget för några flyktingar,
som sökt undkomma från Österrike, för att bege sig till
Amerika, skulle det hafva prisats som ädelt hjeltemod; men
då det här endast var en ung man af afrikansk börd, som
försvarade återtåget för några flyktingar från Amerika till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
