Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Ytterligare om miss Ofelias erfarenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
tjenare, vid hvilka jag var mycket fästad, och de yngre
voro deras barn. Och alla voro mest nöjda med att
fortfarande vara slafvar.» Han tystnade och gick tankfull fram
och åter i rummet.
»Det var en tid i mitt lif», återtog omsider S:t Clarer
»då jag uppgjorde planer och hoppades kunna uträtta något
mera i verlden än att följa med strömmen och drifva
gagnlöst omkring. Jag hade en obestämd, yrvaken längtan att
bli ett slags frihetskämpe för att befria mitt fädernesland
från all denna smuts och uselhet. Jag tänker, alla unga
män någon gång haft dylika feberanfall — men sedan —»
»Och hvarför kom det ej längre?» sade miss Ofelia,
»man får ej sätta sin hand till plogen och se sig tillbaka.»
»Jo, det gick icke allt, såsom jag tänkt, och jag vardt,
liksom Salomo, led vid att lefva. Jag förmodar, denna
lifs-leda var ett nödvändigt bihang till visheten hos oss båda;
men, lika godt, i stället för att blifva en verksam man och
en samhällets omskapare, blef jag ett stycke drifved, som
allt sedan dess flutit omkring och hvirflat med i strömmen.
Alfred grälar på mig hvar gång vi träffas, och jag tillstår,
att han är mig öfverlägsen; ty han uträttar verkligen något,
han. Hans lif är den nödvändiga följden af bans åsigter,
under det mitt lif är ett snöpligt: ’häraf följer intet’.»
»Min bästa kusin, kan du känna dig nöjd med att
använda din pröfningstid på detta sätt?» frågade miss
Ofelia.
»Känna mig nöjd? Sade jag dig ej nyss, att jag erfar
sjelfförakt? — Men för att återkomma till saken — vi voro
inne på frågan om slafvarnes frigörande. Jag tror ej mina
åsigter om slafveriet stå enstaka. Jag träffar många, som i
sina hjertan känna precis som jag. Landet suckar och våndas
under detta elände, och om det är till skada för slafven,
är det, em möjligt, till ännu större skada för hans herre.
Det behöfs inga glasögon för att se, att en stor skara
lastfulla, tanklösa, usla varelser, som lefva midt ibland oss,
lika mycket äro till skada för oss som för sig sjelfva.
Kapitalisten och aristokraten kunna ej känna detta såsom
vi, emedan de ej stå i samma beröring, som vi, med den
samhällsklass, de undertrycka. Slafvarne lefva i våra hus;
de sällskapa med våra barn och inverka på deras
utveckling mycket mer, än vi sjelfva kunna göra, ty de tillhöra ett
slägte, som barnen alltid gerna uppsöka och införlifva sig
med. Om nu ej Eva vore mer en ängel än ett vanligt
barn, så skulle hon vara förstörd. Vi kunde lika gerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
