Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Henrique
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
»Jag är ledsen, kära kusin, att den cler dumme pojken
gjort, att du måste vänta», sade ban. »Låt oss sätta oss
bär på bänken tills de komma. Men hvad står på, kusin?
Du ser så allvarsam ut.»
»Hur kunde du vara så grym och elak mot stackars
Dodo?» sade Eva.
»Grym, elak!» utbrast gossen med oförstäld förvåning.
»Hvad menar du, käraste Eva?»
»Jag vill ej, att do kallar mig käraste Eva, om du går
så der till väga», sade Eva.
»Kära kusin, du känner ej Dodo; det är det enda sättet
att komma till rätta med honom, ty han är så fall af
lögner och undflykter. Den enda utvägen är att qväsa honom
med ens och aldrig låta honom öppna sin mun; det är så
pappa går till väga.»
»Men onkel Tom sade det var ett missöde, och han
säger aldrig något, som icke är sanning.»
»Då måtte han vara en ovanlig negergubbe», sade
Henrique. »Dodo, han ljuger lika fort som han talar.»
»Du skrämmer honom till att ljuga, om du behandlar
honom så der.»
»Nå, men Eva! du tar dig så hårdt af Dodo, att jag
kan bli svartsjuk på honom.»
»Men du slår honom, utan att han förtjenar det.»
»Nå, då får det gälla för en annan gång, då han
förtjenar stryk, men icke får det. Några rapp kunna aldrig
skada Dodo, ty han är en riktig krabat, skall jag säga dig;
men jag skall aldrig mer slå honom inför dina ögon,
eftersom det gör dig ondt.»
Eva var ej belåten, men fann det fåfängt att söka
förklara för sin vackre kusin, hur hon kände det.
Dodo visade sig snart med hästarne.
»Godt, Dodo! Du har gjort din sak ganska bra denna
gång», sade hans unge husbonde med en något nådigare
blick. »Kom nu och håll miss Evas häst, medan jag hjelper
henne i sadeln.»
Dodo gick och stälde sig vid Evas pony. Han såg
upprörd ut, och det tycktes på hans ögou, som om han gråtit.
Henrique, som var stolt öfver sin skicklighet i all
ridderlig idrott, hade snart sin kusin i sadeln, samlade
tyglarne och lade dem i hennes händer.
Men Eva lutade sig mot hästens andra sida, der Dodo
stod, och sade, under det hon mottog tyglarne: »Du är en
bra gosse, Dodo; tack!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
