Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
»O, miss Eva, jag förstår ej, hur jag på något sätt
skall kunna lefva utan er b sade den tillgifna varelsen.
»Tycks alldeles som om allt, allt toges ifrån mig på en gång!»
— och dadda gaf fritt lopp åt sin stora smärta.
Miss Ofelia förde henne och Tom sakta ur rummet och
trodde sedan att alla voro gångna, men då hon vände sig,
stod Topsy der.
»Hvar kommer du ifrån?» sade hon häftigt.
»Jag var bär», sade Topsy och torkade tårarne ur
ögonen.
»O miss Eva», fortfor hon, »jag har varit en elak flicka,
men vill ni ej gifva mig en också?»
»Jo, stackars Topsy; visst vill jag det. Der har du;
hvar gång du ser på den der, så tänk på att jag höll af
dig och önskade, att du skulle bli en god flicka.»
»O miss Eva, jag försöker/» sade Topsy allvarsamt;
»men ack, det är så svåit att bli god! Tycks som det vore
alldeles omöjligt.»
»Jesus vet det, Topsy. Han är ledsen öfver dig, men
han skall hjelpa dig.»
Topsy, med förklädet för ögonen, blef af miss Ofelia
sakta förd ut ur rummet; men då hon gick gömde hon den
dyrbara hårlocken i barmen.
Då alla gått, stängde miss Ofelia dörren. Den värda
damen hade under hela detta uppträde gråtit åtskilliga tårar;
men hon tänkte nu i första rummet på följderna för hennes
unga skyddsling af alla dessa sinnesrörelser.
S:t Clare hade under hela tiden suttit i samma
ställning med handen för ögonen. Då alla gräto, satt han ännu
på samma sätt.
»Pappa!» sade Eva och lade sin hand på hans.
Han spratt hastigt till och skälfde, men svarade ej.
»Älskade pappa!» sade Eva.
»Jag förmår ej», sade han och reste sig; »nej, jag
förmår ej bära detta! Den allsmäktige har handlat mycket
hårdt mot mig!» och S:t Clare uttalade dessa ord med
bittert eftertryck.
»Augustin, har ej Gud rätt att göra hvad han vill med
det, som tillhör honom?» sade miss Ofelia.
»Jo, kanske har han det, men detta gör det på intet
sätt lättare att bära», sade han i en hård och tröstlös ton
och vände sig bort.
»Pappa, du krossar mitt hjerta!» sade Eva, i det hon
reste sig och kastade sig i hans armar; »du får ej känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
