Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
det på detta sätt!» — och barnet grät och snyftade så
våldsamt, att hon skrämde dem alla och med ens vände faderns
tankar i annan riktning.
»Nog, Eva, nog; stilla, stilla! Jag hade orätt; jag talade
syndigt. Jag skall känna som du vill, göra som du vill —,
oroa dig bara icke och snyfta ej mer på detta sätt. Jag
skall bli undergifven.»
Eva låg snart som en uttröttad dufva i sin faders famn,
och ban lutade sig ned mot henne och sökte lugna henne
med alla ömma ord han kunde uttänka.
Marié steg upp och- störtade ut ur rummet in till sig,
dsr hon föll i häftiga konvulsioner.
»Du gaf ej mig någon lock, Eva», sade fadern med
ett sorgset leende.
»De äro ju dina allesammans, pappa», sade hon leende,
»dina och mammas, och du skall ge min älskade tant så
många hon vill ha. Jag gaf dem sjelf till våra tjenare,
förstår du, endast derför, att de kunde bli glömda, då jag
är borta, och derför att jag trodde det kunde hjelpa dem
att minnas .... Du är ju en kristen, eller hur, pappa?»
sade Eva tveksamt.
»Hvarför frågar du mig?»
»Jag vet icke. Du är så god, att jag ej förstår, hur
du annars kunde vara det.»
»Hvad vill det säga att vara en kristen, Eva?»
»Att älska Kristus öfver allt annat.»
»Gör du det, Eva?»
»Ja, visst gör jag det!»
»Men du har aldrig sett honom», sade S:t Clare.
»Det gör ingenting», sade Eva. »Jag tror på honom,
och om några dagar skall jag se honom», och hennes
barna-ansigte strålade af glädje.
S:t Clare hade intet att svara härpå. Det var ett
känsloutbrott, som han förut sett hos sin moder; men nu
berördes ban ej deraf.
Efter denna dag aftynade Eva hastigt; man kunde ej
mer hysa något tvifvel om utgången; äfven de, som förut
varit lifligast öfvertygade om förbättring, måste nu
uppgifva hoppet. Hennes vackra rum var förvandladt till ett
sjukrum, och miss Ofelia fullgjorde dag och natt en
sjuksköterskas pligter — och aldrig framstod hennes värde så
högt för hennes vänner, som under denna hennes
verksamhet. Hennes öga och hand voro så öfvade; hon .visade
sådan skicklighet och sådant handlag i att vidmakthålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
