Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
låg hela nätterna ute på verandan, färdig att komma in vid
första kallelse.
»Onkel Tom», sade miss Ofelia, »hvarför i all verlden
har du tagit dig till att sofva hvar som helst, liksom en hund?
Jag trodde, du var en kristlig och ordentlig menniska, som
helst låge i din säng.»
»Det gör jag ock helst, miss Feely!» sade Tom
meningsfullt. »Men nu —.»
»Nåväl, säg ut, Tom?»
»Vi få ej tala högt; mas’r S:t Clare vill ej höra derpå;
men, miss Feely, ni vet, det måste vara någon, som vakar
och inväntar brudgummen.»
»Hvad menar du, Tom?»
»Ni vet, att det står i skriften: ’Vid midnatt hördes
ett anskri: se brudgummen kommer 1’ Det är detta jag nu
väntar hvar natt, miss Feely, — och jag kan omöjligt sofva
utom hörhåll.»
»Men, onkel Tom, huru kommer du på sådana tankar?»
»Jo, miss Eva, hon talar till mig. Herren sänder sina
budbärare till själen. Jag måste vara tillstädes, miss Feely;
ty då detta välsignade barn går in i himmelriket, skola
portarna öppnas så mycket, att vi alla få kasta en blick
in i härligheten, miss Feely.»
»Onkel Tom, inte sade väl miss Eva, att hon kände
sig sämre än vanligt nu i qväll?»
»Nej, men hon sade mig på morgonen, att hon var
kommen närmare; — det är dem, som säga barnet detta,
miss Feely. Det är änglarne. ’Det är trumpetens ljud,
förr’n dagen bryter in’», sade Tom, anförande en strof ur
en af sina kära sånger.
Detta samtal egde rum mellan miss Ofelia och Tom
klockan mellan tio och elfva på aftonen, sedan hon gjort
allt i ordning för natten och nu, då hon skulle stänga dörren
till verandan, fann Tom utsträckt der framför.
Hon var ej nervös eller lättskrämd, men Toms
högtidliga och vissa ton förfelade ej att göra ett djupt intryck
på henne. Eva hade denna eftermiddag varit ovanligt glad
och munter och suttit upprest i sin säng och sett öfver alla
sina små saker och dyrbarheter och bestämt, hvilka af sina
vänner hon önskade gifva hvarje sak, och hennes sätt hade
varit lifligare och hennes röst naturligare, än förut under
flere veckor. Hennes far hade på aftonen varit inne och
sagt, att Eva denna afton var mera lik sitt forna jag, än
någonsin förr under sjukdomen; och då han med en kyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
