Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
sagt henne godnatt, sade han till miss Ofelia: »Kusin, vi
få nog ändock behålla henne hos oss; hon är bestämdt
bättre», och sedan drog ban sig tillbaka lättare om hjertat,
än han känt sig på länge.
Men vid midnatten — denna underliga, hemlighetsfulla
timme, då förhänget mellan det förgängliga närvarande och
det eviga tillkommande sänker sig —, då kom budbäraren.
Då afbröts tystnaden i sjukrummet, först af brådskande
steg. Det var miss Ofelia, som hade beslutit sitta uppe bela
natten hos sin lilla sjukling, och som nu, just vid
midnattstimmen, hade varseblifvit livad erfarna sjuksköterskor kalla
»en förändring». Hon öppnade hastigt dörren till verandan,
och inom ett ögonblick var Tom, som vaktade derute, uppe.
»Gå efter doktorn, Tom! Förlora ej ett ögonblick»,
sade miss Ofelia, hvarefter hon gick tvärt öfver rummet
och klappade på S:t Clare’s dörr.
»Kusin», sade hon, »var god, kom in.» Dessa ord föllo
tungt på hans hjerta, liksom mullskoflarne på en likkista.
Hvarför? — Han var inom ett ögonblick uppe och inne i
sjukrummet, der han lutade sig fram öfver Eva, som ännu sof.
Hvad var det ban såg, som kom hans hjerta att upphöra
med sina slag? Hvarför talades ej ett ord mellan de två
närvarande? Du kan svara derpå, du, som sett samma uttryck
i din kärastes ansigte, denna obeskrifliga, omisskänliga blick,
som säger dig, att din älskade ej mer tillhör dig.
Öfver barnets ansigte hvilade dock ingen pregel af något
hemskt, — endast ett högt och nästan öfverjordiskt uttryck;
det var som om Eva i denna stund omsväfvats af
öfversinliga väsenden och som om det eviga lifvet nu börjat gry i
hennes barnasjäl.
De betraktade henne under sådau tystnad, att till och med
det svaga ljudet af uret i rummet tycktes störande. Inom en
kort stund återkom Tom med läkaren. Den sistnämnde gick
in, kastade en blick på Eva och stod sedan tyst som de öfriga.
»När inträffade denna förändring?» hviskade ban till
miss Ofelia.
»Just vid midnatt», svarade denna.
Marie, som blifvit väckt vid läkarens ankomst, inträdde
nu brådskande från angränsande rum.
»Augustin! — Kusin! Hvad —?» började hon häftigt.
»Tvst!» sade S:t Clare hest; »hon är ju döende!»
Dadda hörde dessa ord och skyndade ut att väcka
tjenst-folket. Hela huset var snart i rörelse; man såg ljus, hörde
fotsteg; ångestfulla ansigten samlade sig på verandan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
