Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. »Det sista verlden har att gifva»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
och såg frånvarande dit ned; han såg hur de sänkte ned
den lilla kistan; han hörde otydligt de högtidliga orden:
»Jag är uppståndelsen och lifvet; hvilken som tror på mig,
han skall lefva, om han än blefve död», och då mullen
fallit på kistan och den lilla grafven var fylld, kunde ban
ändå ej få klart för sig, att det var hans Eva, de gömt
bort från hans ögon.
Och det var ej heller Eva, utan endast det förgängliga
fröet till den ljusa odödliga skepnad, hvari hon skall en
gång framträda på Herrens Jesu dag.
Sedan foro de främmande gästerna, och de sörjande
gingo tillbaka, till den boning, der Eva ej mer skulle
träffas, och gardinerna nedfirades i Maries rum, hon hade lagt
sig till sängs, snyftande och jemrande sig i hejdlös sorg,
och tog i hvart ögonblick alla sina tjenares hjelp i anspråk.
De fingo naturligtvis ingen tid att gråta, — och hvarför
skulle de ock göra det? Sorgen var ju hennes sorg, och
hon var fullt Öfvertygad, att ingen i verlden kunde känna
det som hon.
»S:t Clare göt ej en tår», sade hon; »ban kände ej på
samma sätt som hon; det var rent af förunderligt, hur
hårdhjertad och okänslig ban var, ehuru ban väl måste
veta, hur hon led.»
Och till den grad äro menniskorna slafvar under hvad
de se och höra, att många af tjenarne började på allvar tro,
att missis var den, som mest led af hvad som inträffat,
isynnerhet då Marie började få hysteriska krampanfall och
skickade efter läkaren och slutligen förklarade, att hon var
döende. Och detta ränDande och farande i huset med
uppvärmda krus och flanellsdukar, detta frotterande och bråk
verkade till slut afledande i den allmänna sorgen och
saknaden.
Tom hade likväl i sitt hjerta en förnimmelse, som dref
honom till hans husbonde. Han följde honom med sorgset
allvar, hvart han gick, och då ban såg honom blek och
stilla sitta i Evas rum med hennes lilla bibel öppen för
sina ögon, ehuru han ej syntes fästa sig vid en enda
bokstaf eller något ord deruti, så läste Tom i hans stirrande,
tårlösa öga en djupare sorg än i Maries alla suckar och
klagorop.
Efter några dagar flyttade familjen tillbaka till staden,
enär S:t Clare under sin sorg och ständiga oro längtade
efter förändring af vistelseort, hvarigenom möjligen hans
tankar kunde ledas in på andra vägar. Derför lemnade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
