Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. De värnlöse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
gen tillbaka på bans liflösa bröst, — stoft vid stoft — ett
fattigt, sorgligt minne af ungdomsdrömmar, som en gång i
tiden kommit det nu kallnade hjertat att klappa så varmt.
Toms hela själ var fylld af tankar på evigheten, och
under det ban sysslade omkring det liflösa stoftet, föll honom
aldrig in en tanke på att detta plötsliga slag nu lemnat
honom i hopplös träldom. Han kände sig lugn för sin
husbonde; ty i den stund, då han till sin himmelske faders
hjerta uppsändt sin bön för honom, hade han förnummit i
sitt inre ett svar, som skänkte honom lugn och visshet.
Derför att i djupet af hans hjerta bodde en varm
tillgifvenhet, kunde ban ock förnimma något af Guds kärleksfullhet;
ty det står skrifvet i en gammal utsaga: »Den som är i
kärleken, ban är i Gud, och Gud i honom.» Tom hade
hopp och förtröstan, och derför var han lugn.
Begrafningen försiggick emellertid med sitt prunkande
bihang af svart krusflor och böner och högtidliga ansigten;
och hvardagslifvets kalla, grumliga ström kom åter i sin
gamla fåra, och nu uppstod den ständigt upprepade, svåra
frågan: »Hvad är nu att göra?»
Frågan rörde sig i Maries sinne, då hon, klädd i löst
åtsittande sorgkläder och omgifven af ängsliga tjenarinnor, satt
i en stor hvilstol och besåg profver af sorgflor och flanell.
Frågan rörde sig inom miss Ofelia, som nu började vända
sina tankar mot sitt hem i norden. Den uppstod äfven,
under stum förfäran, inom tjenarne, som till fullo kände
hur känslolös och tyrannisk hon var, denna matmoder, i
hvilkens våld de nu voro lemnade. De visste alla, att all
den mildhet, som visats dem, ej härledde sig från deras
herskarinna, utan från deras husbonde, och att, då han nu
var borta, det ej mer fanns något, som kunde skydda dem
mot alla de misshandlingar, som ett despotiskt och af sorg
och lidande derjemte upprördt lynne kunde få i sinnet att
tillfoga dem.
Det var omkring fjorton dagar efter begrafningen, som
miss Ofelia, då hon en dag var sysselsatt i sitt rum, hörde
ett svagt klappande på dörren. Hon öppnade och fick se
Rosa, den unga vackra quarteronflickan, som vi redan flera
gånger omnämnt, och hvilken nu stod der med håret i
oordning och ögonen uppsvälda af gråt.
»O, miss Feely», sade hon, i det hon föll på knä och
fattade tag i hennes klädning, »ack, gå till missis Marie för
mig 1 Bed för mig! Hon vill skicka bort mig att bli piskad;
— se här!» Och hon lemnade ett papper till miss Ofelia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
