Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. De värnlöse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
Det var en order, skrifven med Maries fina prydliga
handstil, till föreståndaren för ett tukthus att gifva den, som
framlemnade det, femton piskslag.
»Hvad har du gjort?» sade miss Ofelia.
»Ni vet, miss Feely, att jag har så häftigt lynne; det
är så styggt af mig. Jag höll på med att pröfva en
klädning på missis Marié, och hon slog mig i ansigtet, och så
sade jag ut, hvad jag tänkte, och blef näsvis; och hon sade,
att hon skulle qväsa mig och låta mig en gång för alla
veta, att det ej dugde för mig att vara så stursk, som jag
varit; och så skref hon det der, och jag skulle bära
det med mig bort. Jag ville hellre att hon hade dödat mig
med ens.»
Miss Ofelia stod och tänkte efter, med papperet i handen.
»Ni förstår, miss Feely», sade Rosa, »jag skulle ej bry
mig om så mycket att bli piskad, om det vore miss Marié
eller ni, som gjorde det; men att bli skickad till en karl
— och en sådan förskräcklig karl! Tänk, så skamligt,
miss Feely!»
Miss Ofelia visste nog förut, att det var allmänt
brukligt att skicka qvinnor och unga flickor till tukthusen och
öfverlemna dem i händerna på de uslaste män — karlar,
som varit usla nog att taga sådant till sitt yrke —, för att
der underkastas en skamlös afklädning och en rå
bestraffning. Hon hade hört talas om sådant förut, men aldrig
ännu sett något exempel derpå, förrän hon nu såg Rosas
smärta gestalt vrida sig i förtviflan. Sårad i sin qvinliga
ärbarhetskänsla och i sin starka nyengelska frihetskärlek,
kände miss Ofelia hur blodet rusade upp till hennes kinder,
och hennes hjerta slog af bitterhet och förtrytelse; men med
sin vanliga klokhet och sjelfbeherskning lade hon band på
sig, och under det hon hårdt pressade papperet i sin hand,
sade hon endast till Rosa:
»Sätt dig här, barn, och vänta, medan jag går till din
matmor.»
»Skamligt! Useltl Ohyggligt!» sade hon för sig sjelf,
medan hon gick genom förmaket.
Hon fann Marie sittande uppe i sin hvilstol; dadda
stod bredvid henne och kammade hennes hår, och Jane
satt framför henne på golfvet och gned hennes fötter.
»Hur känner du dig i dag?» frågade miss Ofelia.
Hon svarade till en början endast med enodjup suck och
tfied att tillsluta ögonen; derpå sade hon: »Ah, jag vet ej
riktigt, kusin; jag tänker jag är så bra som jag hädanefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
