Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. De värnlöse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
kommer att vara!» Och Marié torkade sig i ögonen med
en kambriknäsduk med en tumsbred svart bård.
»Jag gick bit», sade miss Ofelia och hostade kort, som
man plägar göra till inledning af ett svårt samtalsämne, —
»jag gick hit för att tala med dig om stackars Rosa.»
Marie slog nu upp ögonen, och en rodnad öfverför
hennes gulbleka kinder, då bon svarade:
»Nå, hvad är det med henne?»
»Hon är mycket bedröfvad öfver sitt fel.»
»Åb, verkligen? Hon skall bli det än mer, innan jag
slutar med benne. Jag har länge nog stått ut med ungens
oförskämdhet, och nu skall jag tukta henne, — jag skall
krossa henne!»
»Men kan du ej straffa henne på något annat sätt, på
något sätt, som vore mindre skamligt?»
»Jag vill utskämma henne; det är just det jag vill.
Hon bar beständigt högmodats öfver sin nätthet, sitt vackra
utseende och sina förnäma fasoner, tills hon alldeles glömt
hvem hon är; men nu skall jag ge henne en lexa, som
skall qväsa henne, tänker jag.»
»Men, kusin, besinna då, att om du förstör
blygsamheten och höfviskheten hos en ung flicka, så förderfvar du
benne snart alldeles.»
»Blygsamheten!» sade Marie med ett föraktligt skratt;
»vackert ord för en sådan som hon! Jag skall lära henne,
hon må svansa sig hur som helst, att hon ej är bättre än
den sämsta slinka, som stryker omkring på gatorna 1 För
mig skall hon ej mer göra sig till!»
»Du kommer att få ansvara för Gud för en sådan
grymhet», fortfor miss Ofelia.
»Grymhet! Jag ville veta, hvari grymheten består I Jag
skref order om endast femton slag och skref, att ban ej
skulle slå hårdt. Sådant är väl ingen grymhet, vet jag.»
»Ingen grymhet!» sade miss Ofelia. »Jag vet, att
hvarenda Hicka skulle hellre vilja bli dödad med ens.»
»Det kan tyckas så för den som känner det som du;
men alla de der uslingarne äro vana dervid; det är enda
sättet att kunna hålla dem i tukt. Låter man dem blott
förstå, att de kunna få göra sig till med sin blygsamhet och
finkänslighet, så har man snart inga händer med dem,
såsom det alltid varit fallet med mina tjenare. Men nu har
jag gjort början att qväsa dem, och jag skall låta dem alla
förstå, att jag skall skicka bort dem att piskas, den ene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
