Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Mörka orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
ett godt bevis för satsen, att råa menniskor stå ännu lägre
än djur. Deras simpla, grofva, mörka anletsdrag; deras
stora ögon, hvarmed de afundsjukt bligade på hvarandra;
de barbariska, nästan djuriska strupljuden, när de talade;
deras trasiga kläder, som fladdrade för vinden, — allt stod
i undransvärd samklang med uselheten och snuskigheten
hos allt öfligt på platsen.
»Hör nu, Sambo», sade Legree, »tag med dig de här
karlarne ned till arbetarbostäderna; — och här har jag
skaffat dig en tös», tillade ban, i det ban lösgjorde
mulatt-qvinnan från Emmeline och knuffade henne till honom.
»Jag lofvade ju att skaffa dig en, mins du.»
Qvinnan spratt till, drog sig tillbaka och sade hastigt:
»Men massa, jag lemnade min gubbe efter mig i
New-Orleans.»
»Än se’n då? — behöfver du ej en här också? Tig
och gå din väg!» sade Legree och höjde sin piska.
»Kom nu, lilla fröken», sade han till Emmeline; »du
går in här med mig.»
Ett mörkt, vildt ansigte sågs ett ögonblick se ut genom
ett af fönstren; ocb i detsamma Legree öppnade dörren,
hörde man en qvinlig röst säga något i hastig och
befallande ton. Tom, hvilken med ängslan ocb deltagande såg
efter Emmeline, då hon gick in, bemärkte detta och hörde
Legree gifva ett vredgadt svar: »Håll du din mun! Jag
gör som jag vill, hvad du än må säga.»
Tom hörde ej mer, ty lian måste snart följa Sambo till
arbetarbostäderna. Dessa bildade ett slags liten gata med
en rad eländiga kojor, och voro belägna på en del af
plantagen, temligen långt från hufvudbyggnaden. Dessa kojor
hade ett ödsligt, vildt och i hög grad otrefligt utseende.
Tom förlorade nästan modet, när han såg dem. Han hade
tröstat sig vid tanken på en koja, visserligen simpel, men
som ban kunde göra treflig och fridfull, och der ban kunde
hafva en hylla för sin bibel och en plats, der ban finge
vara ensam under sina fristunder. Han såg in på flere
ställen; öfverallt usla hybblen utan spår till möbler af något
slag; en mängd gammal och smutsig halm låg spridd här
och der öfver golfven, hvilka utgjordes af bara marken,
som tilltrampats af otaliga fotsteg.
»Hvilken af dessa stugor skall bli min?» frågade han
Sambo undergifvet.
»Vet ej; kan gå in här, tänker jag», sade Sambo;
»förmodar der är plats för en till; de’ ä’ en bel mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
