Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Mörka orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
negrer i hvar och en af kojorna nu; vet ej hur vi ska’ få
ruin för flere.»
Det var sent på aftonen som de trötta invånare i dessa
kojor kommo flockvis hem — män och qvinnor i
nersmutsade och trasiga kläder, missnöjda och vresiga, och ingalunda
benägna att med vänliga blickar mottaga nykomlingarne.
Den lilla byn lifvades ej af några glada röster, man hörde
endast hesa och grofva stämmor kifvas om handqvarname,
på hvilka man skulle mala sin handfull majs till mjöl, för
att deraf kunna grädda den kaka, som skulle utgöra hela
deras aftonmåltid. Från den tidiga daggryningen hade de
varit ute på fältet och drifna till hårdt arbete af
tillsynings-männens piskor; ty det var nu den brådaste tiden, och inga
medel lemnades oförsökta att af hvar och en utpressa det
yttersta, ban förmådde. »Men», säger den likgiltige
dag-drifvaren, »att plocka bomull är väl ej något hårdt arbete.»
— Ar det icke? Det är ej heller något stort obehag att
känna en droppe vatten falla på sitt hufvud, och likväl var
det inqvisitionens värsta tortyrmedel att låta droppe efter
droppe falla, det ena ögonblicket efter det andra, på samma
fläck af ens hufvud och i samma enformiga följd. Likaså
blir ett i sig sjelf ej strängt arbete utpinande, då det
framtvingas, timme efter timme, med samma aldrig vexlande
enformighet, och utan att känslan af arbetets frivillighet gör
det i någon mån mera drägligt.
Tom sökte förgäfves bland slafvarne, under det de
rörde sig omkring honom, att upptäcka några vänliga
ansigten. Han såg endast dystra, oroliga och råa män, och
svaga, modlösa qvinnor, eller ock qvinnor utan all
qvinlig-het — de starkare skuffande undan de svaga —; ban såg
den grofva, ohämmade djuriska sjelfviskheten hos menskliga
varelser, af hvilka man ej påräknade eller begärde något
godt, och hvilka, i allo behandlade som djur, också hade
sjunkit så nära ned till djurets ståndpunkt, som det väl var
möjligt för menskliga varelser att sjunka. — Ända till sent
på natten hördes bullret från qvarn arne, ty dessa voro
endast få i jemförelse med antalet af dem, som måste mala,
och de trötta och svaga föstes undan af de starka, så att
ordningen kom sist till dem.
»Hör opp der!» sade Sambo i det han gick fram till
mulattqvinnan och kastade ned en säck med majs framför
henne, — »hvad är det du heter?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
