Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Cassy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
»Jag skulle ha piskat henne till’et», sade Legree
spottande; »men det är så brådt med arbete nu, så att jag ej
ville göra henne oduglig. Hon är klen, men de der klena
slynorna låta gerna nära på slå ihjel sig, för att få gå sin
egen väg.»
»Säkert är, att Lucy i dag var riktigt trilsk ocli lat och
gick omkring och surade och ville ej göra något — och
Tom, han plockade åt henne.»
»Gjorde han det? Ja så. Nå, då skall ock Tom få
roa sig med att piska henne. De’ blir en bra öfning, och
så kommer han väl ej att gå så illa åt kräket, som ni, era
flåbusar!»
»Ho, ho, ho, ho, ho!» skrattade båda de svarta
uslingarne, och detta skratt, som kunde hafva anstått
afgrunds-andar, tycktes verkligen rättfärdiga den benämning, deras
husbonde gaf dem.
»Men, mas’r, Tom och missis Cassy hjelp tes åt att
fylla Lucys korg; säkert har den rätta vigten, mas’r.»
»De’ ä’ jag som väger!» sade Legree med eftertryck.
Åter hördes samma afgrundsskratt från pådrifvarne.
»Ja så», tillade han, »missis Cassy gjorde sitt dagsverke.»
»Jo, hon plockade som den onde sjelf med alla hans
änglar.»
»Ja, hon har dem allesammans i kroppen på sig, tycks
det», sade Legree, och under det han mumlade en grof
svordom gick han öfver till våghuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
