Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Cassy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
Den person, som man kallat missis Cassy, framträdde
nu och aflemnade med en min af likgiltig högdragenhet
sin korg. Legree såg henne dervid in i ögonen med en
hånfull och på samma gång forskande blick.
Hon såg skarpt på honom med sina svarta ögon, hennes
läppar rörde sig lätt, och hon sade några ord på fransyska.
Ingen förstod hvad hon sade; men Legrees ansigte fick ett
rent af djefvulskt uttryck, under det hon talade; han höjde
sin hand som för att slå till — en åtbörd, hvilken hon mötte
med stolt förakt, hvarefter hon vände sig om och gick
sin väg.
»Och nu», sade Legree, »kom hit du, Tom. Du mins
jag sade dig, att jag ej köpt dig för att ha dig till vanlig
arbetare. Jag tänker befordra dig och göra dig till
pådrifvas, och nu i afton kan du genast få börja lägga hand
vid verket. Tag nu genast den här slynan och piska henne;
du har sett nog deraf för att veta, hur det skall göras.»
»Jag ber mas’r om förlåtelse», sade Tom; »hoppas,
mas’r ej sätter mig till sådant. De’ ä’ något, som jag ej
varit använd till — aldrig — och kan ej göra det; det är
mig alldeles omöjligt.»
»Du kommer att få lära en hel hop saker, som du ej
kunnat förut, innan jag hunnit afsluta min räkning med
dig», sade Legree, i det han fattade en läderkarbas och
slog till ett hårdt slag tvärt öfver Toms ansigte, hvarefter
han lät en bel skur af nya slag följa efter det första.
»Der har du!» sade han, då ban upphörde för att
hemta andan; »vill du ock nu säga mig att du ej kan?»
»Ja, mas’r», sade Tom, i det han upplyfte handen för
att torka bort blodet, som rann öfver hans ansigte. »Jag
skall villigt arbeta dag och natt, — arbeta, så länge det är
lif och ande i mig; men det der kan jag ej finna är rätt
att göra; och, mas’r, jag kommer aldrig att göra’t — aldrigh
Tom hade en ovanligt mjuk och mild röst, och då han
derjemte alltid visat sig ödmjuk och höflig, hade Legree
deraf fått den föreställningen, att han var feg och lätt
kufvad. Då han sade de sista orden, intogos alla de
närvarande af häpenhet och darrade af fruktan; och den
stackars qvinnan vred sina händer och utbrast: »O Herre
Gud!» och alla sågo ofrivilligt på hvarandra och kunde
knappt andas, i förväntan på den storm, som nu skulle
utbryta.
Legree syntes häpen och förbryllad; men till sist bröt
det löst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
