Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Qvarteronens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
Det tjenar till ingenting, att du beder, för att skydda dern
för misshandling.»
»Stackars varelser», sade Tom. »Hvad har väl gjort
dem så grymma? Ocb om jag nu ger efter, skall jag vänja
mig dervid och efterhand bli alldeles likadan. Nej, nej,
missisl Jag har förlorat allt — hustru och barn och hem,
och en mild husbonde, som skulle hafva gifvit mig friheten,
om han hade fått lefva en vecka längre. Jag har förlorat
allt i denna verlden, och det är alltsammans borta för alltid
—, men nu kan jag ej äfven förlora himmelen, jag kan ej
till allt det andra äfven gifva mig åt synden!»
»Men det är ej möjligt, att Gud kan vilja tillräkna oss
synderna», sade qvinnan. »Han kan ej straffa oss derför,
då vi tvingas dertill; ban skall straffa synden på den, som
drifvit oss till henne.»
»Ja», sade Tom; »men detta kan ej afhålla oss från
att bli syndfulla. Om jag blir så hårdbjertad, som den der
Sambo, och så elak, skulle det ej göra mycket från eller
till, hunt, jag blifvit sådan; det är detta att blifva så elak,
som jag fruktar så mycket.»
Qvinnan fäste på Tom en blick af öfverraskning, som
om en ny tanke plötsligt uppstått hos henne; efter ett
ögonblick sade hon, suckande tungt:
»O Gud, miskunda dig! — Ja, du säger santi O, o,
o!» Och stönande föll hon ned på golfvet, liksom
förkrossad, och vred sig under svåraste själsvånda.
Det blef en stund tyst, hvarunder man kunde höra
bådas djupa suckar, hvarefter Tom sakta sade: »Ack om
missis ville vara så god–-!»
Qvinnan reste sig hastigt; hennes ansigte hade nu åter
antagit sitt vanliga stränga och dystra uttryck.
»Jag såg dem kasta min röck dit bort i vrån, och i
rockfickan ligger min bibel; — om missis ville vara god
och hemta den åt mig.»
Cassy gick och tog den. Tom öppnade den och fick
med ens upp en med groft streck utmärkt text, som
handlade om hans sista stunder, genom hvilkens sår vi äro
belade.
»Om missis bara vill vara så god och läsa detta här;
— det är ännu bättre än vatten.»
Cassy tog boken med en min af stolthet och likgiltighet
och såg igenom texten. Sedan läste hon högt, med mild
röst och särdeles vackert och uttrycksfullt, denna gripande
skildring af ångest och härlighet. Under det hon läste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
