Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Qvarteronens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
stapplade hon ofta, och stundom svek henne rösten
fullkomligt, då hon stannade med en min af kall likgiltighet,
tills hon återvunnit herraväldet öfver sig sjelf. Då hon
kom till de rörande orden: »Fader, förlåt dem; ty de veta
icke, hvad de göra», kastade hon från sig boken, gömde
ansigtet i sitt tjocka hår och snyftade högt och under häftiga
ryckningar som af kramp.
Tom grät äfven, och lät blott då och då höra ett svagt
utrop.
»Om vi endast kunde hålla oss vid detta!» sade Tom;
»det tycktes vara så naturligt för honom, men vi ha att
kämpa så hårdt för att kunna det! O Herre, hjelp oss!
O välsignade Herre Jesus, hjelp oss!»
»Missis», sade Tom efter en stund, »jag ser nog, att
ni står öfver mig i allting; men det är dock något, som
missis kan lära äfven af stackars Tom. Ni sade, att Herren
står emot oss, då han låter oss misshandlas och
nedtrampas; men ni ser nu, hvad som kom öfver hans egen Son,
härlighetens herre, den välsignade. Var han ej ständigt
fattig? Och hafva vi, någon af oss, kommit så djupt ned,
som han kom? Nej, Herren har ej förgätit oss — jag är
alldeles viss derpå. Om vi lida med honom, så skola vi
ock regera med honom, säger skriften; men om vi förneka
honom, så skall han förneka oss. Fingo de ej alla lida —
både Herren sjelf och alla, som voro hans? Skriften
berättar oss, huru de blefvo stenade och söndersågade och
fingo vandra omkring i fårskinn och getskinn, och voro
öfvergifna, plågade och pinade. Lidande är intet skäl för
att vi skola tro, det Herren vändt sig mot oss, utan alldeles
tvärtom, om vi endast hålla oss vid honom och icke
hän-gifva oss åt synden.»
»Men hvarför ställer ban oss der vi ej kunna annat
än synda?» sade qvinnan.
»Jag tänker, vi kunna annat», sade Tom.
»Du får väl se», sade Cassy. »Hvad vill du göra? I
morgon skola de sätta åt dig igen. Jag känner dem; jag
har sett, hur de gå till väga; jag kan ej uthärda att tänka
på allt, som de skola låta dig undergå; — och till slut
skola de nog få dig att ge efter.»
»Herre Jesus!» sade Tom, »du måste taga vara på min
själ! O Herre, bevara mig! Låt mig ej gifva efter!»
»O, käre vän», sade Cassy; »jag har förut hört så många
gråta och bedja, och alla hafva de blifvit nedbrutna och
underkufvade. Vi ha deruppe den här Emmeline; hon för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
